Tidigt på morgonen blev vi hämtade med minibuss, i den satt redan massa glada resenärer som vår guide sade var vår familj för kommande två dagar. Väl nere i hamnen bordade vi en motorbåt som var inredd som en buss. Efter en halvtimmes färd lade vi till vid en av de flytande öarna.
Kändes annorlunda att ta några steg på ön, vassen gungade oroande under en. Några av kvinnorna på den ö vi besökte visade oss deras hem, självklart bestod husen av vass. Testade sängen som faktiskt var riktigt skön. Därefter var det dags att åka med en vassbåt på en tur. Kändes stabil.
Efter en timme med Urosfolket var det dags att åter stiga in i vår bussbåt. En tre timmars resa hade vi framför oss. Vi skulle ut till ön Amantani där vi skulle bo hos någon av lokalbefolkningen. Tre timmar på en liten båt var skittrist, men då fick man veta en del om medresenärerna. Vi var 15 personer plus guide och båtförare. Förutom jag var det fyra svenskor, en mamma med 23-årig dotter från Växjö. Två damer från Malmö som ibland pratade ungerska med varandra så tog ett tag innan jag förstod de var från Sverige. Alla fyra skulle efter Lake Titaca till Cusco så gav dem några restaurangtips. Två danskor i 25 års åldern var också med, de var ute på en tre månaders
resa i Sydamerika, de hade nu varit i Peru under en månad och skulle strax vidare till Bolivia.
Väl framme fick jag och Tihan en ny "mamma", Lucienda, som skulle ta hand om oss. Blev dödstrött när jag följde henne upp för sluttningen, ön var hög och brannt och titaca ligger på 3800m höjd. Väl vid huset visade det sig att det fanns elektricitet, lyx. Luciendas mamma hade lagat i ordning vår lunch. Först soppa, sedan stekt ost med potatis och grönsaker. Vågade inte äta grönsakerna, är fortfarande rädd för parasiter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar