Är det så klokt att ta med små barn för att vara volontär?
Vilka risker utsätter man sitt barn för?
Vi sitter ju nu på facit, Måns (2år) är hemma i Sverige igen efter en månad som volontär. Allt har gått bra, Måns är frisk och åter på svenskt dagis.
Säkerhetstänk:
Innan avresan bör man förbereda sig på en enorm skillnad i säkerhetstänk. Hemma i Sverige skulle vi aldrig sätta Måns i en bil utan bilbarnstol, här i Peru får man vara glad om det finns bälten för vuxna. Inte ens i flygplanen finns det bälten för små barn. Det är bara att hålla fast barnet själv sade flygvärdinnan. Även om vi självklart helst haft Måns i bilbarnstol så anpassade vi oss till Perus nivå av säkerhet. Vi hade säkert samma säkerhetstänk i Sverige för 25-30 år sedan. Tror det är en förutsättning att man anpassar sig till Peru-nivå om man inte enbart vill vara hemma i volontärshuset. Att ta med sig egen bilbarnstol kommer inte fungera eftersom det bl.a. saknas bilbälten. Volontärsbussen som vi åker med till skolan är inte heller den anpassad för bilbarnstol.
Parasiter:
Chansen att få i sig parasiter är stor. För att klara sig ifrån dem måste man undvika få i sig kranvatten, samt från alla andra vattendrag. Att tvätta Måns blir ju därför ett litet äventyr för man vill ju inte han skall dricka duschvatten o.s.v. Kranvattnet måste kokas två gånger för att parasiterna skall försvinna. Tar lång tid att koka upp en balja för bad. Det gjorde att vi bara två-tre gånger på en månad. Istället blev det tvättning i plasthandfat innehållande avsvallnat "kokt vatten".
Våtservetter med sprit är också ett måste. Att ta med sina barn och tro att de inte kommer leka med de lokala barnen är korkat. Lokala barnen har självklart allt ifrån förkylningar till parasiter. Men med våtservett med sprit kan man åtminstone se till att händerna är rena när det är dags för mat.
Måns fick för övrigt tillslut i sig en parasit. Enligt läkaren en hyfsat harmlös parasit men krävde ända mediciner för att få bort den. Parasiten fick han med stor sannolikhet vid Machu Picchu, potatismos på en allt för "lokal" restaurang. Fortfarande lite dåligt samvete för att vi inte letade vidare för senare såg vi massor med restauranger som höll bra "turistklass" (Dyrare men säkrare mat).
Vaccinationer:
Är en del vaccinationer man skall ta innan man sticker till Cusco, Peru. För Måns del så fick han färre vaccinationer än Ebba och mig. Helt enkelt för att man inte ger barn under två år en del vaccinationer. Bl.a. tog jag och Ebba vaccin mot magsjukdom (Dukoral) det fick inte Måns. Kanske var det skillnaden som gjorde att Måns blev sjuk vid Machu Picchu medans jag och Ebba klarade oss?
Flygresan:
Att flyga till Peru tar tid. Vi undvek mellanlandningar genom att ta flyg från Amsterdam till Lima. En drygt 14 timmar lång flygresa. För vår del är Måns inne i en "Teletubbies" period så vi släppade med DVD-spelare så han kunde titta på Teletubbies. Eftersom Måns fyllde två år i Peru så hade vi egen flygstol till honom. Tror det varit väldigt tufft att haft Måns i knät i 14 timmar. Även om det kostar mer så bör man se till att barnet har egen flygstol.
Utelivet med övriga volontärer:
Övriga volontärer vill ju självklart gå ut och äta mat i Cusco efter en dag på skolan. Är en sak man får offra om man har med barn, om man nu inte tar med barnet ut. Jag och Ebba delade på oss vissa kvällar för att vi skulle vara med i volontärsgemenskapen. Ena dagen var jag hemma med Måns medans Ebba gick på restaurang den andra gjorde vi precis tvärtom. Tror det är viktigt att deltaga på aktiviteterna med övriga volontärer så jag tycker det är värt att dela på sig minst någon dag i veckan.
Kontakten med skolbarnen:
Här ligger en del av vinsten att ta med barn. Kontakten man får med lokalbefolkningen genom att ha med sig Måns är så stor. Visst ibland kan man nästan få dåligt samvete för övriga volontärer för Måns tar all uppmärksamhet vart man än är.
