Träningsvärk

Tisdag, 25/10.

Idag skall vi testa på att äta marsvin. Blir ju andra gången för mig men får ju ställa upp. Lite extra kul för det är Santusa som skall laga iordning maten. Ser ju lite läskig ut men marsvin smakar inte illa. Det är däremot ruskigt svårt att hitta något kött. Santusa kommer tillaga marsvinen i närmare åtta timmar.

Tisdag innebär konstruktionsdag så växthuset kommer få ytterliggare lite mer vägg. Ett hyfsat tungt arbete där vi staplar lerstenar på varandra. Lera som vi tillverkar själva är det som binder ihop stenarna, murbruket.

Idag avbröt vi byggandet av växthuset för att istället hjälpa till att lasta av en lastbil med 2-3000 takpannor. Perus Challenge har skänkt dem till ett ungt par med barn i Pumamarca. Förutom takpannor var lastbilen full med bambu rör. Antar det används vid takbygget, bara att lasta av.

 

2-3000 takpannor skall flyttas från lastbil till närmare huset.
Kan lova att det kommer kännas i ryggen imorgon.

 

Nedan hela gänget samt familjen vi hjälper. Precis bakom oss
är husväggarna som väntar på tak. Hoppas de först bygger på
väggarna en bit för annars blir det ett lågt hus.

Foton på Måns

Måndag, 24/10.

Parasiten har slagit till igen. Faktiskt två olika parasiter, båda ganska tuffa som slagit klorna i Kim. Doktorn ville plocka in Kim till sjukhuset så han frågade mig vad jag tyckte. Absolut värt åka in på sjukhuset med tanke på att vi snart skall gå Inkaleden (fredag). Antar han kommer få stanna där i två nätter, doktorn är extra försiktig eftersom Kim är 52 år. Att få en parasit när man är över 50 år är visst lika illa som när ett litet barn får en parasit.

Vägarna till och från Pumamarca är inte bra. Men de håller nu på att bygga en större asfalterad väg som skall vara klar om någon månad, men Selvy tror mer vägen är klar om ett år. Kommer bli en väg som passerar genom Pumamarca och därefter vidare in i djungeln.

Den nya vägen innebär att det ganska ofta blir stopp när vi åker till Pumamarca, idag var det extra svårt att ta sig fram.

Började idag ge eleverna foton på Måns som jag framkallade i helgen. De blev överlyckliga av att se sin kompis igen. De tycker det är synd att jag snart skall åka hem men de blir ännu mer besvikna på att Måns inte skall åka till Peru. När kommer Måns tillbaka, undrar de.

Måns kompisar på dagis.

Fotboll i Cusco

Lördag-Söndag, 22-23/10.

Tror jag är inställd på att åka hem, börjar liksom tröttna på Cusco. Redan gjort det mesta. Visst hade Ebba och Måns varit här så hade det varit en annan sak. Är lite mer än en vecka kvar tills hemfärd, och fyra av dem dagarna kommer jag tillbringa på Inkaleden.

Har länge planerat att gå på en ligamatch i fotboll. Har varit omöjligt en tid för en person omkom i Lima vid läktaroroligheter för någon månad sedan. Så ligan har varit stängd en tid. Men äntligen har den fått köra igång, så hela gänget skall på fotboll.

Biljetten köper man genom ett håll i väggen.
15 Soles för långsidan.

Den här matchen har verkligen allt. Cusco som spelar i rött ligger lite dåligt till i början. Publiken är allt ifrån nöjd. Redan tre minuter in börjar de busvissla sitt missnöje. Antar motståndarna ligger långt ner i tabellen med tanke på publikens krav. Efter tio minuter blåser domaren straff för Cusco. Men linjedomaren ändrar hans beslut. Kapningen skedde visst utanför straffområdet. Tre minuter senare avgörs nog matchen. Rött kort för motståndarna. En eftersläng, frisparken var mot Cusco men en knytnäve i ansiktet på Cusco-spelaren skickade en motståndare av planen. Två minuter senare gör Cusco sitt första mål.

Är inte fullsatt men vad gör väl det.
Man får ju bra platser om det inte är
så mycket folk.

Strax innan halvtidsvila står det 2-0. Då börjar det regna. Priset på Poncho steg med 100% så snart regnet började falla (2 Soles). Många av oss köper regnponchos. Regnet blir tyngre och tyngre tills det går över till hagel. Domaren verkar bryta matchen. Vi flyr undan haglet in i arenans innandöme. Efter 10 minuter slutar det hagla och vi vågar oss ut igen. Det är visst halvtidsvila, antar domaren struntade i sista minutrarna av första halvleken.

I andra halvlek gör Cusco ännu fler mål.
Utklassning! 5-0 till Cusco. Fast det är ju
så här man vill se en fotbollsmatch. Många
mål och laget man för dagen stödjer går hem
som vinnare.

Batman till stan

Fredag, 21/10.

Idag strax innan klockan elva lämnade Tihan volontärslivet för den här gången. Han har redan börjat planera för att komma hit nästa år. Kanske i ett halvår. Nu skall han iväg till djungeln i nästan två veckor. Har förstått att djungelresan innebär ett renlevnadsliv. Sista veckan har han inte fått äta kött, fisk och ost m.m. Ingen alkohol heller. Så skall det vara i 25 dagar.

Vad gör man när man är enda volontären i huset. Den nya gruppen kommer ju hem senare i eftermiddag men inte vill man stanna själv i huset. Kom på att jag under mina två månader bara åkt lokaltrafiken två gånger. Så dags att åter testa på Batman in till stan. Kostar 60 cent (~ 2 kr). En taxi in till stan kostar 6-10 Soles (15-25kr) så kanske inte så konstigt det blir mest taxi. Taxi till stan tar 15-20 minuter. Batman tar 30 minuter.

Testar även på McDonalds, en meny kostar här ca: 15 soles (< 40 kr). Ingen kulinarisk upplevelse direkt.

Möte med tjurar

Torsdag, 20/10.

Jag och Tihan är de enda volontärerna i huset. Nya gruppen har åkt iväg mot Sacred Valley. Heather och Stephanie har åkt till Lake Titaca. På torsdagar har vi aldrig lektioner så en lugn dag framför oss. Visst vi har talleres (textilverkstad) men först efter klocka 15.

Tihans sista dag, han åker till djungeln imorgon fredag. Trist att tappa min "wingman". Han är den sista från första gruppen, som jag än så länge ser som den bästa gruppen. Beror inte enbart på att Måns och Ebba ingick i den gruppen.

Jag har hjälpt Nico att ta foto på talleres produkterna (Halsdukar, armband, halsband m.m) under några dagar. Jane försöker få igång ett samarbete med en website som säljer rättvisemärkta varor. Hon ville ha mer foton så istället för vanlig talleres skall vi ta foton.

Nicos 5-åriga dotter följde med till
talleres. 

Vi startade som vanligt i Quilla Huata men efter en timme skulle vi ta oss till Pumamarca där de har de flesta varorna.

Quilla Huata talleres.

Nico sade till mig och Tihan att vi går till Pumamarca. En tur på 10 minuter. Jag och Tihan tittade på varandra, 10 minuter...   Minns väldigt väl har bra Nicos antagande av tidsåtgång för att bestiga Piqol-berget. Tog drygt fyra timmar istället för två.

Bara att börja traska. Efter en bit ser vi tjurar, och de är lösa, bönderna driver dem hemåt. Plötsligt blir en tjur irriterad på en annan och de börjar bröla och stångas. Jag och Tihan försvinner 50 meter ut på en åker för att inte bli överkörda av dessa tjurer. Även Nico var skraj, hans dotter är ju med så förståeligt att man inte står kvar.

Efter att fortsatt gå i en kvart hör jag Nico säga oouups. Han har stannat och stirrar framåt. Då ser jag dem, ännu fler tjurar påväg hemåt. Som tur är är stigen omgärdad av höga taggbuskar så jag och Tihan tar oss över på andra sidan av dem. Naturligtvis hoppar det då över en tjur till vår sida, 40 meter framför oss. Vad skall man göra...   ...Tihan är ju rödhårig så antar tjuren tar honom först. Som tur är ser en bonde till att tjuren hoppar tillbaka upp på stigen, mindre än 10 meter framför oss. Borde naturligtvis tagit kort på denna händelse men av någon konstig anledning kom jag inte på att ta fram kameran.

Efter det mötet slapp vi fler möten med tjurar, och vi var nog framme vid Pumamarca innan det gått 30 minuter.

Tog en del foton på produkterna.



Behöver ingen jacka längre

Onsdag, 19/10.

Något har hänt...  När jag först kom hit kunde det vara väldigt kallt. I huset, på kvällarna samt ibland även under dagtid. Var ju även en del regn som gjorde att folk trodde regnperioden redan startat. Visst kan regnet fortfarande falla lite men inte så det stör så mycket. Men det har blivit varmare. Ingen av de nya volontärerna går med inneskor, bara i strumpor. För en månad sedan hade det inneburit förkylning eller värre. Att åka in till stan på kvällen kan man nu göra utan jacka, en omöjlighet då temperaturen var 2-3 grader för en månad sedan. Antar regnperioden är här men utan så mycket regn. Skall inte klaga för skönt slippa släpa på jacka. Men visst önskar jag ibland de nya skall få lida som vi gjorde tidigare.

Onsdag var ännu en skoldag där konstruktionsarbetet är i centrum. Hade själv två pass med konstruktion.

Går åt mycket vatten att göra murbruk

av leran. Li-ni lyckades inte ta sig förbi
tjuren som var törstig, bara att hämta

mer vatten.

Tihans sista konstruktionsdag. På fredag
sticker han till djungeln.

Efter genomförda spanskalektioner var det middag i Cusco, Baco hette restaurangen. En helt okej restaurang med nivån strax under de allra "finaste" restaurangerna. Var Stephanie's sista kväll. Nya gruppen skulle till Sacred Valley på torsdagen så var risk för en repris. De var väldigt vilda kvällen innan sin hästridning och fick betala under ridningen.

Blev självklart en hyfsat vild kväll, Selvy var med och han har en förmåga att få igång folket. Tror det blev en tyst bussfärd mot Sacred Valley på torsdagsmorgonen.

Bygga växthus

Måndag-Tisdag, 17-18/10.

Äntligen får man lite avlastning. Med de nya volontärerna på plats kan jag sätta sex personer på konstruktion. Är extra kul nu för nu är det dags att mura upp väggarna. Går riktigt fort med de nya volontärerna.

Känns väldigt bra att vara fulltaliga även i skolan, så nu är vi tre volontärer på varje lektion. Får se nästa vecka när vi tappar Tihan och Stephanie om det är mer lämpligt med två lärare.

På måndagen var jag med om en ny sak. Fem minuter innan Bild&konst lektionen var slut hördes ett smatter av smällare från skolgården. Gick mot dörren för att se vad det var frågan om men hann inte dit innan eleverna började dra och knuffa mig ut på gården. De gav inte upp förrän jag och de två andra lärarna var innanför en vit målad ring. Det var brandövning. Därefter sprang de äldre eleverna för att hämta bårar för att hjälpa de skadade. Kan tänka mig att det tar lång tid för ambulans/brandkår att ta sig till skolan, om det nu finns någon ambulans/brandkår.

Inte rädd för nya volontärerna

Lördag-Söndag, 15-16/10.

Vi undrade nog var det var för tokstollar som var här som volontärer efter utgången. Men lördagen visade på att de var väldigt mänskliga. Guiden för rundturen på hästarna sade till oss att det varit den tystaste gruppen någonsin. När de kom hem bad de om en lugn kväll med Pizza och video. Kändes bra, hade de alltid varit som under fredagsutgången hade det inte varit kul.

Även söndagen var en lugn dag, liten tur in till Cusco.
Ser fram emot måndagen för då kommer konstruktionen av växthusen kunna ta fart samt att jag själv kan slippa någon lektion.

Australiensare i volontärshuset

Torsdag-Fredag, 13-14/10.

Tre timmar försenade anlände vi till Cusco. Bussen var redan två timmar sen från stationen i Ica men lyckades tappa ännu en timma. I normala fall tar bussresan 15 timmar så en tuff resa utan försening.

När vi steg in i volontärshuset var det åtta nya personer att hälsa på, en kanadensare och resten från Australien. Selvy hade redan introducerat dem så jag slapp göra det. Ganska skönt för blir en hel del jobb för mig nu när Jane är borta. Fixade iordning schema för kommande vecka samt delade in dem i spanska grupper, därefter se till att de inte anstränger sig för mycket så de får höjdsjukan.

Var ganska kul att åter åka upp till Pumamarca på fredagsmorgonen. Idag var nya volontärerna med för att observera men på måndag kommer de börja göra nytta.

På kvällen skulle vi alla gå ut, även Selvy. Australiensarna skulle rida häst på lördagen så vi tänkte det var kul att skicka dem på det med en liten baksmälla. Vi hade inte räknat med att de skulle vara så tokiga som de var. Det dansades på bardiskar, de flesta behöll sina kläder på men en och annan tokig australiensare såg till showa utan skjortor m.m.

Klockan 02:00 hjälpte jag Selvy skicka hem dem, en del ville vara ute längre men övertygade dem att det skulle komma fler dagar/kvällar.

Guide keps i öknen

Onsdag forts, 12/10.

Då var det dags för sista äventyret på denna åtta dagars resa i södra Peru.
En bussfärd på två timmar förflyttade oss från Nasca till Ica. Här skulle vi ut i öknen för att testa på sandboarding, som snowboard men på sand. Skulle även få åka bil på sanddynerna, skall vara som att åka Balder på Liseberg, kanske t.o.m. värre.

Framme vid sanddynorna, vet inte om det var en äkta oas men man blev lite sugen på att bada. Fanns säkert krokodiler i vattnet så stod över.

Bilarna körde väldigt fort men vet inte om det berodde på vår förare (kändes onödigt försiktig) eller på placering i bilen för i övrigt var bilfärden en lugn resa. Hade hoppats på lite mer luft mellan sanden och bildäcken. Däremot blåste min Guide keps av redan under första minuterna. Föraren gjorde en vändning men sade till honom att strunta i kepsen. Borde väl snart få en ny keps med EDB eller vad namnet nu kan bli framöver så Guide kepsen hade gjort sitt.

Sandboarding var däremot en upplevelse. En del trodde de var tuffa genom att stå på brädan. Men oj så fel de hade. Då gick det väldigt långsamt. Istället skulle man åka ner på magen med huvudet före. Svårt att bedömma hastigheten men Tihans keps flög av i den längsta backen, 300m lång. Han hade tur att en kille som stod på brädan hämtade upp den i backen.

Sista backen, 300m? Här var jag luftburen i några meter till skillnad från bilen. Tror jag hade vaxat brädan lite för bra för gick otroligt fort.

Efter detta äventyret väntar en 15 timmar lång bussfärd för att vi åter skall vara i Cusco.

Nasca

Onsdag, 12/10.

Direkt efter ankomst med nattbussen till Nasca var det dags att ta sig till Nasca flygplats. Där väntade ett sportplan på oss.

Förutom jag och Tihan var det tre passagerare från Peru

samt två piloter i flygplanet.

Häng med när vi startar.

Från luften fick vi se ett femtontal av de berömda

Nasca-figurerna. Här en bild på apan.

En bild på kolibrin. Blev många kort och

filmsnuttar under vår 25 minuters rundtur

i flygplanet.

Från luften ser man hur torrt det är kring

Nasca, helt enkelt ökenlandskap så långt

man kan se. Tihan var väldigt glad när vi

landade. Han såg de första 10 figurerna

därefter koncentrerade han sig på att

inte spy.

En överflygning över två Nasca-figurer.

Landning i Nasca.

Efter flygturen tog vår guide oss till en gammal

begravningsplats där man kan se 1000 åriga

mumier. Är så torrt att de bevarats väldigt väl.

Kondorer

Tisdag, 11/10.

Väckning klockan 05:15 och avfärd 45 minuter senare. Det tar två timmar att åka till klippan där man kan se kondorer sväva ovanför huvudet. Oftast ser man bara kondorerna mellan 08:00 och 10:00 på förmiddagen. Det är då de väljer att lämna sin klippa nere i Colca Canyon för att med hjälp av varma vindar ta sig uppåt. När vi kom fram (08:00) var det redan en hel del som stod och tittade efter kondorer. Men inga hade visat sig. Tog ungefär fem minuter efter vi anlänt så såg vi en kondor sväva en bit under oss. Ytterliggare fem minuter senare hade den tagit sig upp till vår nivå. Det var brun kondor, då är den yngre än nio år.

En kondor svävar förbi en av de lägre

 utsiktsplatserna.

Någon minut senare är den precis vid

oss som stod vid övre plattformen.

Tio minuter efter den yngre kondoren

visat sig dök den första vuxna kondoren

upp. De är svarta med vit markering

över vingarna.

En vuxen kondor svävar två meter

ovanför mitt huvud.

Förutom de svävande kondorerna var
det en ung kondor som landade bara
fem till tio meter ifrån oss.

Man är aldrig ensam vid Cruz de Kondor.
Men så finns det inget annat ställe där
kondorer svävar två meter ovanför huvudet.

Är inte bara kondorer som blir fotograferade. Vet inte varför men precis när en stor vuxen kondor svävade ovanför oss ville en tjej ta ett foto. Trodde hon ville jag skulle ta kort på henne men hon ville att hennes kompis tog kort på mig och henne ihop. Kanske var det för jag är lång?



Efter att sett alla dessa kondorer åkte vi mot Arequipa för att senare på kvällen ta nattbuss mot Nasca. Var fruktansvärt nöjd med att sett kondorerna. Vår guide gav oss 70% chans att se dem. Skulle vi åkt om två veckor är chansen 40%. Därefter nästan omöjligt att få se dem.

Mot Colca Canyon

Måndag, 10/10.

Tidigt på morgonen hämtades vi av vår guide för avresa mot Colca Canyon. Vi hämtade upp fler personer, sammanlagt var vi åtta som skulle till Colca för att se kondorer. Den här gången var det Tihan som fick prata med lite landsmän, två äldre damer från Syd Afrika var med. I övrigt var det mest amerikaner.

På väg mot vårt hotell i Colca Canyon åkte vi genom en nationalpark. Vi  stannade för att titta på Vicunas, ett vilt lamadjur, samt en hel del alpackas samt lamor.

Vicuna

Massor av Alpackas samt Lamor.

Vägen mot Colca Canyon slingrar sig upp i bergen, högsta punkten var 4910 meter. Här skall man inte få för sig att springa, kan få betala dyrt isåfall.

 

När vi anlänt till hotellet och ätit lunch visade vår guide omgivningen, därefter åkte vi för att bada i varma källor. Vattnet höll säkert 40 grader, men själva källan håller visst över 90 grader så glad de kyllt ner vattnet lite.

Efter badet var det bara att åka hem till hotellet, äta middag och gå och lägga sig. Skall upp tidigt för att ta oss till Kondor utsiktsplatsen "Cruz del Condor".