Inkaleden

Fredag, 28/10.

06:30 stiger vi på bussen som skall ta oss till Ollantaytambo, där vi skall starta vår vandring på Inkaleden. Första dagen skall vara hyfsat enkel vilket är tur för inga bärare finns att hyra för sin ryggsäck. Måste bära den själv.

Innan vi fått visat upp vår biljett och pass vid starten av Inkaleden har klockan nästan blivit elva. Är soligt och varmt så slipper starta i regn, är ju mer eller mindre regnperiod nu i bergen.

Gänget är redo att starta vandringen på
Inkaleden.

Efter drygt en timme når vi vår lunchplats. Trout (nästan som regnbåge) är huvudrätten.

Gruppen går snabbt, så vi får vänta på
lunchen i närmare en timme.

Efter lunchen är det två timmar till vårt första läger. Delar tält med Kim.

Avslutning på Pumamarca

Onsdag-Torsdag, 25-26/10.

På fredag skall vi påbörja vår vandring på Inkaleden. De påverkar allt man gör. Själv har jag påverkat schemat på torsdagen så jag inte har några konstruktionstimmar. Vill spara mig till Inkaleden så låter de unga bygga på växthuset, ibland är det bra att vara den som håller i grejerna. På torsdag är det även sista gången jag och tre andra volontärer (Li-ni, Shehara och Kim) ser barnen i Pumamarca, kommer vara en tuff dag.

Gänget är påväg upp mot Pumamarca.

Snart är växthusets väggar färdiga. Kanske 

börjar de med taket redan nästa vecka?

Avlutningen. Kämpade på bra för att inte börja gråta. Med Tihans avsked i färskt minne visste jag att detkunde vara läge för solglasögon, men med lite koncentration kunde jag undvika allt för många tårar. Barnen gillade inte att jag skulle åka, ännu mindre gillade de att inte Måns skulle komma tillbaka till dem.

I väntan på att bli avtackad.

Vid avsked samlas alla barnen på led framför scenen. På scenen håller Selvy och rektorn tal. För varje person som skall åka hem håller någon av eleverna ett litet taktal. För min del var det sjätteklass som stod för talet. Kändes bra för nog dem man kommit närmast, liten klass så naturligt att man då känner alla. Får erkänna att Måns fick mer blommor och brev än jag men var nöjd med min del. När de spelade Pumamarca sången blev jag uppbjuden av två av sjätteklassarna. Ungefär samma dans som jag testade på vid Lake Titaca så hängde med bra.

Man får certifikat för att man deltagit

 som volontär.

Barnen kommer en och en för att ge

en kram.

 Fick en kram även av rektorn, inte

konstigt för har ju jobbat ihop i 2 månader.

Även dagisbarnen vill säga hej då,

många ville inte tro jag skulle hem,

de ville istället att Måns skulle komma

tillbaka.

Kim och jag med vår vän Denilson från

6:e klass.

Träningsvärk

Tisdag, 25/10.

Idag skall vi testa på att äta marsvin. Blir ju andra gången för mig men får ju ställa upp. Lite extra kul för det är Santusa som skall laga iordning maten. Ser ju lite läskig ut men marsvin smakar inte illa. Det är däremot ruskigt svårt att hitta något kött. Santusa kommer tillaga marsvinen i närmare åtta timmar.

Tisdag innebär konstruktionsdag så växthuset kommer få ytterliggare lite mer vägg. Ett hyfsat tungt arbete där vi staplar lerstenar på varandra. Lera som vi tillverkar själva är det som binder ihop stenarna, murbruket.

Idag avbröt vi byggandet av växthuset för att istället hjälpa till att lasta av en lastbil med 2-3000 takpannor. Perus Challenge har skänkt dem till ett ungt par med barn i Pumamarca. Förutom takpannor var lastbilen full med bambu rör. Antar det används vid takbygget, bara att lasta av.

 

2-3000 takpannor skall flyttas från lastbil till närmare huset.
Kan lova att det kommer kännas i ryggen imorgon.

 

Nedan hela gänget samt familjen vi hjälper. Precis bakom oss
är husväggarna som väntar på tak. Hoppas de först bygger på
väggarna en bit för annars blir det ett lågt hus.

Foton på Måns

Måndag, 24/10.

Parasiten har slagit till igen. Faktiskt två olika parasiter, båda ganska tuffa som slagit klorna i Kim. Doktorn ville plocka in Kim till sjukhuset så han frågade mig vad jag tyckte. Absolut värt åka in på sjukhuset med tanke på att vi snart skall gå Inkaleden (fredag). Antar han kommer få stanna där i två nätter, doktorn är extra försiktig eftersom Kim är 52 år. Att få en parasit när man är över 50 år är visst lika illa som när ett litet barn får en parasit.

Vägarna till och från Pumamarca är inte bra. Men de håller nu på att bygga en större asfalterad väg som skall vara klar om någon månad, men Selvy tror mer vägen är klar om ett år. Kommer bli en väg som passerar genom Pumamarca och därefter vidare in i djungeln.

Den nya vägen innebär att det ganska ofta blir stopp när vi åker till Pumamarca, idag var det extra svårt att ta sig fram.

Började idag ge eleverna foton på Måns som jag framkallade i helgen. De blev överlyckliga av att se sin kompis igen. De tycker det är synd att jag snart skall åka hem men de blir ännu mer besvikna på att Måns inte skall åka till Peru. När kommer Måns tillbaka, undrar de.

Måns kompisar på dagis.

Fotboll i Cusco

Lördag-Söndag, 22-23/10.

Tror jag är inställd på att åka hem, börjar liksom tröttna på Cusco. Redan gjort det mesta. Visst hade Ebba och Måns varit här så hade det varit en annan sak. Är lite mer än en vecka kvar tills hemfärd, och fyra av dem dagarna kommer jag tillbringa på Inkaleden.

Har länge planerat att gå på en ligamatch i fotboll. Har varit omöjligt en tid för en person omkom i Lima vid läktaroroligheter för någon månad sedan. Så ligan har varit stängd en tid. Men äntligen har den fått köra igång, så hela gänget skall på fotboll.

Biljetten köper man genom ett håll i väggen.
15 Soles för långsidan.

Den här matchen har verkligen allt. Cusco som spelar i rött ligger lite dåligt till i början. Publiken är allt ifrån nöjd. Redan tre minuter in börjar de busvissla sitt missnöje. Antar motståndarna ligger långt ner i tabellen med tanke på publikens krav. Efter tio minuter blåser domaren straff för Cusco. Men linjedomaren ändrar hans beslut. Kapningen skedde visst utanför straffområdet. Tre minuter senare avgörs nog matchen. Rött kort för motståndarna. En eftersläng, frisparken var mot Cusco men en knytnäve i ansiktet på Cusco-spelaren skickade en motståndare av planen. Två minuter senare gör Cusco sitt första mål.

Är inte fullsatt men vad gör väl det.
Man får ju bra platser om det inte är
så mycket folk.

Strax innan halvtidsvila står det 2-0. Då börjar det regna. Priset på Poncho steg med 100% så snart regnet började falla (2 Soles). Många av oss köper regnponchos. Regnet blir tyngre och tyngre tills det går över till hagel. Domaren verkar bryta matchen. Vi flyr undan haglet in i arenans innandöme. Efter 10 minuter slutar det hagla och vi vågar oss ut igen. Det är visst halvtidsvila, antar domaren struntade i sista minutrarna av första halvleken.

I andra halvlek gör Cusco ännu fler mål.
Utklassning! 5-0 till Cusco. Fast det är ju
så här man vill se en fotbollsmatch. Många
mål och laget man för dagen stödjer går hem
som vinnare.

Batman till stan

Fredag, 21/10.

Idag strax innan klockan elva lämnade Tihan volontärslivet för den här gången. Han har redan börjat planera för att komma hit nästa år. Kanske i ett halvår. Nu skall han iväg till djungeln i nästan två veckor. Har förstått att djungelresan innebär ett renlevnadsliv. Sista veckan har han inte fått äta kött, fisk och ost m.m. Ingen alkohol heller. Så skall det vara i 25 dagar.

Vad gör man när man är enda volontären i huset. Den nya gruppen kommer ju hem senare i eftermiddag men inte vill man stanna själv i huset. Kom på att jag under mina två månader bara åkt lokaltrafiken två gånger. Så dags att åter testa på Batman in till stan. Kostar 60 cent (~ 2 kr). En taxi in till stan kostar 6-10 Soles (15-25kr) så kanske inte så konstigt det blir mest taxi. Taxi till stan tar 15-20 minuter. Batman tar 30 minuter.

Testar även på McDonalds, en meny kostar här ca: 15 soles (< 40 kr). Ingen kulinarisk upplevelse direkt.

Möte med tjurar

Torsdag, 20/10.

Jag och Tihan är de enda volontärerna i huset. Nya gruppen har åkt iväg mot Sacred Valley. Heather och Stephanie har åkt till Lake Titaca. På torsdagar har vi aldrig lektioner så en lugn dag framför oss. Visst vi har talleres (textilverkstad) men först efter klocka 15.

Tihans sista dag, han åker till djungeln imorgon fredag. Trist att tappa min "wingman". Han är den sista från första gruppen, som jag än så länge ser som den bästa gruppen. Beror inte enbart på att Måns och Ebba ingick i den gruppen.

Jag har hjälpt Nico att ta foto på talleres produkterna (Halsdukar, armband, halsband m.m) under några dagar. Jane försöker få igång ett samarbete med en website som säljer rättvisemärkta varor. Hon ville ha mer foton så istället för vanlig talleres skall vi ta foton.

Nicos 5-åriga dotter följde med till
talleres. 

Vi startade som vanligt i Quilla Huata men efter en timme skulle vi ta oss till Pumamarca där de har de flesta varorna.

Quilla Huata talleres.

Nico sade till mig och Tihan att vi går till Pumamarca. En tur på 10 minuter. Jag och Tihan tittade på varandra, 10 minuter...   Minns väldigt väl har bra Nicos antagande av tidsåtgång för att bestiga Piqol-berget. Tog drygt fyra timmar istället för två.

Bara att börja traska. Efter en bit ser vi tjurar, och de är lösa, bönderna driver dem hemåt. Plötsligt blir en tjur irriterad på en annan och de börjar bröla och stångas. Jag och Tihan försvinner 50 meter ut på en åker för att inte bli överkörda av dessa tjurer. Även Nico var skraj, hans dotter är ju med så förståeligt att man inte står kvar.

Efter att fortsatt gå i en kvart hör jag Nico säga oouups. Han har stannat och stirrar framåt. Då ser jag dem, ännu fler tjurar påväg hemåt. Som tur är är stigen omgärdad av höga taggbuskar så jag och Tihan tar oss över på andra sidan av dem. Naturligtvis hoppar det då över en tjur till vår sida, 40 meter framför oss. Vad skall man göra...   ...Tihan är ju rödhårig så antar tjuren tar honom först. Som tur är ser en bonde till att tjuren hoppar tillbaka upp på stigen, mindre än 10 meter framför oss. Borde naturligtvis tagit kort på denna händelse men av någon konstig anledning kom jag inte på att ta fram kameran.

Efter det mötet slapp vi fler möten med tjurar, och vi var nog framme vid Pumamarca innan det gått 30 minuter.

Tog en del foton på produkterna.