Kondorer

Tisdag, 11/10.

Väckning klockan 05:15 och avfärd 45 minuter senare. Det tar två timmar att åka till klippan där man kan se kondorer sväva ovanför huvudet. Oftast ser man bara kondorerna mellan 08:00 och 10:00 på förmiddagen. Det är då de väljer att lämna sin klippa nere i Colca Canyon för att med hjälp av varma vindar ta sig uppåt. När vi kom fram (08:00) var det redan en hel del som stod och tittade efter kondorer. Men inga hade visat sig. Tog ungefär fem minuter efter vi anlänt så såg vi en kondor sväva en bit under oss. Ytterliggare fem minuter senare hade den tagit sig upp till vår nivå. Det var brun kondor, då är den yngre än nio år.

En kondor svävar förbi en av de lägre

 utsiktsplatserna.

Någon minut senare är den precis vid

oss som stod vid övre plattformen.

Tio minuter efter den yngre kondoren

visat sig dök den första vuxna kondoren

upp. De är svarta med vit markering

över vingarna.

En vuxen kondor svävar två meter

ovanför mitt huvud.

Förutom de svävande kondorerna var
det en ung kondor som landade bara
fem till tio meter ifrån oss.

Man är aldrig ensam vid Cruz de Kondor.
Men så finns det inget annat ställe där
kondorer svävar två meter ovanför huvudet.

Är inte bara kondorer som blir fotograferade. Vet inte varför men precis när en stor vuxen kondor svävade ovanför oss ville en tjej ta ett foto. Trodde hon ville jag skulle ta kort på henne men hon ville att hennes kompis tog kort på mig och henne ihop. Kanske var det för jag är lång?



Efter att sett alla dessa kondorer åkte vi mot Arequipa för att senare på kvällen ta nattbuss mot Nasca. Var fruktansvärt nöjd med att sett kondorerna. Vår guide gav oss 70% chans att se dem. Skulle vi åkt om två veckor är chansen 40%. Därefter nästan omöjligt att få se dem.

Mot Colca Canyon

Måndag, 10/10.

Tidigt på morgonen hämtades vi av vår guide för avresa mot Colca Canyon. Vi hämtade upp fler personer, sammanlagt var vi åtta som skulle till Colca för att se kondorer. Den här gången var det Tihan som fick prata med lite landsmän, två äldre damer från Syd Afrika var med. I övrigt var det mest amerikaner.

På väg mot vårt hotell i Colca Canyon åkte vi genom en nationalpark. Vi  stannade för att titta på Vicunas, ett vilt lamadjur, samt en hel del alpackas samt lamor.

Vicuna

Massor av Alpackas samt Lamor.

Vägen mot Colca Canyon slingrar sig upp i bergen, högsta punkten var 4910 meter. Här skall man inte få för sig att springa, kan få betala dyrt isåfall.

 

När vi anlänt till hotellet och ätit lunch visade vår guide omgivningen, därefter åkte vi för att bada i varma källor. Vattnet höll säkert 40 grader, men själva källan håller visst över 90 grader så glad de kyllt ner vattnet lite.

Efter badet var det bara att åka hem till hotellet, äta middag och gå och lägga sig. Skall upp tidigt för att ta oss till Kondor utsiktsplatsen "Cruz del Condor".

Arequipa

Söndag, 9/10.

Arequipa är Perus andra stad, mycket större än Cusco. Trots det var det mycket stängt på en söndag. I Cusco är det alltid öppet, barer som restauranger.
Trodde vi skulle på stadstur på eftermiddagen men receptionen ringde oss halv nio och sade att stadsturen skulle ske kl.9.

Var bara jag och Tihan på stadsturen. Var bl.a. inne i ett kloster där kvinnor/nunnor hållt vilda fester istället för att ägna sig åt Gud.

Efter stadsturen hoppade jag i hotellets pool, första doppet i Peru. Kanske var det tjugo grader varmt?

På kvällen åt vi på restaurangen Zig Zag, blev förvånnad när de gav mig en haklapp! Förstod varför när maten dök upp, köttet jag beställt kom in på en väldigt varm lavasten. Så köttet stektes fortfarande, skvätte en del därav haklapp. Kul med lavasten men så är det många aktiva vulkaner runt omkring Arequipa så det hör hemma där.

Taquile

Lördag, 8/10.

Lucienda väckte oss strax efter kl. 6. Vi tog oss ner till köksbyggnaden där väntade nybakt bröd. Brödet var nog friterat men väldigt gott.

Efter frukost var det dags att gå ner till hamnen för avsked. Var kul att höra de andras berättelser om husförhållandet. Många hade varit utan el.

Efter en timmes båtfärd var vi framme vid ön Taquile. Där skulle vi besöka torget samt äta lunch. Torget var stendött så funderade över varför vi var på ön över huvudtaget. Lunchen räddade situationen, fick äta en väldigt god trout rätt. Trout är en fisk, tror den är nära släkt med regnbågslax, eller så är det regnbågslax?

Efter lunchen fick vi gå ner för 500 trappsteg för att nå båten. "Gringo killer" kallas trappan.

3 timmar senare var vi i Puno. Hade några timmar att slå ihjäl innan nattbuss till Arequipa. De timmarna slog vi ihjäl på marijuana-baren.

Amantani

Fredag, forts 7/10.

Lunchen åt vi i köket, ett rum med öppen eld och jordgolv. Fanns en lampa som drevs av sollcell på taket av huset.

Efter lunchen förde Lucienda oss till torget där vi möte övriga resenärer och vår guide. De som ville skulle bestiga öns bergstopp. Var lite tveksam efter att fått kämpa från båten till Luciendas hus. Efter 40 minuter var jag och Tihan på 4300m höjd. Lite skönt efter att gett upp toppen vid volontärshuset.

Efter att tagit oss ner till torget hämtades vi av Lucienda och hennes 12 åriga son Abraham, han höll oss sällskap i vårt rum tills middagen var klar. Först soppa, därefter ris med någon gryta, var gott och det var varmt så inte lika rädd för parasiter som vid lunchen.

Strax innan klockan åtta tog Lucienda oss till en lokal där det skulle dansas. Jag och Tihan var klädda i ponchos och mössa. Vi var först i lokalen så undrade hur de andra skulle se ut. En efter en av våra medresenärer dök upp. Killar var klädda som oss och tjejerna hade dräkt med kjol. Vi såg ut som öborna. När dansen startade såg allas "mammor" till att alla dansade. Var kul.

Alla var trötta så alla lämnande festen innan kl.22. Vi såg att Lucienda hade somnat vid ett tillfälle så fanns ingen anledning vara uppe längre.

Lake titaca

Fredag, 7/10.

Tidigt på morgonen blev vi hämtade med minibuss, i den satt redan massa glada resenärer som vår guide sade var vår familj för kommande två dagar. Väl nere i hamnen bordade vi en motorbåt som var inredd som en buss. Efter en halvtimmes färd lade vi till vid en av de flytande öarna.

Kändes annorlunda att ta några steg på ön, vassen gungade oroande under en. Några av kvinnorna på den ö vi besökte visade oss deras hem, självklart bestod husen av vass. Testade sängen som faktiskt var riktigt skön. Därefter var det dags att åka med en vassbåt på en tur. Kändes stabil.

Efter en timme med Urosfolket var det dags att åter stiga in i vår bussbåt. En tre timmars resa hade vi framför oss. Vi skulle ut till ön Amantani där vi skulle bo hos någon av lokalbefolkningen. Tre timmar på en liten båt var skittrist, men då fick man veta en del om medresenärerna. Vi var 15 personer plus guide och båtförare. Förutom jag var det fyra svenskor, en mamma med 23-årig dotter från Växjö. Två damer från Malmö som ibland pratade ungerska med varandra så tog ett tag innan jag förstod de var från Sverige. Alla fyra skulle efter Lake Titaca till Cusco så gav dem några restaurangtips. Två danskor i 25 års åldern var också med, de var ute på en tre månaders
resa i Sydamerika, de hade nu varit i Peru under en månad och skulle strax vidare till Bolivia.

Väl framme fick jag och Tihan en ny "mamma", Lucienda, som skulle ta hand om oss. Blev dödstrött när jag följde henne upp för sluttningen, ön var hög och brannt och titaca ligger på 3800m höjd. Väl vid huset visade det sig att det fanns elektricitet, lyx. Luciendas mamma hade lagat i ordning vår lunch. Först soppa, sedan stekt ost med potatis och grönsaker. Vågade inte äta grönsakerna, är fortfarande rädd för parasiter.

Buss till Puno

Torsdag, 6/10.

Bussresan från Cusco till Puno tog 9 timmar! Men närmare tre av dem är inte i bussen utan man besöker sevärdigheter. Bl.a. Besökte vi en inka ruin som både jag och Tihan var imponerade av. Den skiljer sig mycket från övriga inkalämningar. Trodde först man fuskat och byggt upp ruinen men den var äkta. 12m hög.

Väl i Puno checkade vi in på bästa hotellet hittills, hade en dusch som platsat i Sverige. Hittade en bar på huvudgatan som var annorlunda. Barägaren själv kunde man trott kom från Jamaica med rastaflätor m.m. Efter några drinkar var vi hans favorit kunder. Helt plötsligt började han röka marijana som han erbjöd oss, inget för mig och lite förvånande att det skedde så öppet.