Onsdag, 2/11.
Dags att säga adjö till alla, passar på att ge Nico och Santusa en present. De har verkligen sett till att jag och min familj haft en härlig tid i Cusco. Efter massa kramandes hoppar jag in i Taxin för att starta hemresan.
Flygresan blev lite skumpig, mycket luftgropar. Är tur att jag gillar att flyga för förstår om folk blir rädda. Hann själv tänka att man inte kan ta för givet att man skall komma hem, var har Peruvian Airlines piloter för utbildning... ...säkert tillräckligt bra men en SAS eller KLM pilot samt ett flygplan hemifrån hade tagit bort en del oro.
I Lima träffar jag åter Kim som lämnade Cusco fyra timmar efter mig. Gör det lite lättare slå ihjäl de sex timmar jag har på Limas flygplats.
fredag 4 november 2011
Helgdag i Cusco
Tisdag, 1/11.
Tisdagen är en helgdag i Peru så blir även en ledig dag för oss volontärer. Blir en lugn dag då packningen för min hemresa är det viktiga. Vi hinner med ett kortare besök på kvällen i Cusco, tillsammans med Selvy. Selvy har liksom jag varit utan sin sambo och barn (Jane och Thomas) i en månad, men till helgen får vi båda äntligen se dem.
Nu väntar jag bara på hemgång...
Tisdagen är en helgdag i Peru så blir även en ledig dag för oss volontärer. Blir en lugn dag då packningen för min hemresa är det viktiga. Vi hinner med ett kortare besök på kvällen i Cusco, tillsammans med Selvy. Selvy har liksom jag varit utan sin sambo och barn (Jane och Thomas) i en månad, men till helgen får vi båda äntligen se dem.
Nu väntar jag bara på hemgång...
Två gånger i Machu Picchu
Måndag, 31/10 forts,
Då var man ännu en gång i staden bland molnen. Har ju sett Machu Picchu på bild men nog aldrig trott jag skulle vandra kring tempel och hus. Och nu gör jag det för andra gången. Småregnar lite så glad jag redan tagit massa kort. Koncentrerar mig på att vifta på min Svenska flagga som min mormor bett mig föra till Machu Picchu.
Efter två timmar är guidningen över och vi tar oss ner till Aguas Callientes för lunch och därefter bad i de varma källorna. Skönt bada av sig fyra dagars vandring utan duschar. Tåg och buss tar oss hem, startar 19:00 och vi var hemma fyra timmar senare.
Då var man ännu en gång i staden bland molnen. Har ju sett Machu Picchu på bild men nog aldrig trott jag skulle vandra kring tempel och hus. Och nu gör jag det för andra gången. Småregnar lite så glad jag redan tagit massa kort. Koncentrerar mig på att vifta på min Svenska flagga som min mormor bett mig föra till Machu Picchu.
Vår guide får låna min svenska flagga,
så vi ser vart han tar vägen bland allt folk.
så vi ser vart han tar vägen bland allt folk.
Till höger ser ni Dale. Hon kom till Machu Picchu med tåg. Natten innan avfärd mot Inkaleden sov hon ingenting p.g.a. parasiter. Istället för Inkaleden blev det spendera två nätter på Dr. Viktors sjukhus. Väldigt synd för Dale var den som allra mest såg fram emot Inkaleden. Var ju likadant för förra gruppen, den som vill mest blev sjuk. Dale stannar som volontär i tre veckor till och hade turen att boka in sig för Inkaleden lite senare. Visst kostar en slant men förstår att hon vill göra ett nytt försök.
Det småregnar under rundturen. Skönt att redan varit här
dels för regnet men även för att man är så trött efter fyra dagar
på Inkaleden.
dels för regnet men även för att man är så trött efter fyra dagar
på Inkaleden.
Efter två timmar är guidningen över och vi tar oss ner till Aguas Callientes för lunch och därefter bad i de varma källorna. Skönt bada av sig fyra dagars vandring utan duschar. Tåg och buss tar oss hem, startar 19:00 och vi var hemma fyra timmar senare.
Sun gate
Måndag, 31/10.
03:30 väcker våra bärare oss, har redan varit vaken ett tag. Tältet läcker, inte så det droppar utan tält äggen blir dyblöt. Efter att packat i ordning och ätit frukost är det ett glatt gäng som traskar iväg. Efter fem minuter står vi i kö, skall visst göra det i drygt en timme, först då öppnar de inkaleden. De galna australiensarna underhåller sig själva och resten av kön med sånger. 05:30 släpper de iväg de första, tror vi har närmare 100 personer framför oss. Leden är trång men med högt tempo tar vi oss förbi de flesta. Efter mindre än 30 minuter har vi passerat de sista.
03:30 väcker våra bärare oss, har redan varit vaken ett tag. Tältet läcker, inte så det droppar utan tält äggen blir dyblöt. Efter att packat i ordning och ätit frukost är det ett glatt gäng som traskar iväg. Efter fem minuter står vi i kö, skall visst göra det i drygt en timme, först då öppnar de inkaleden. De galna australiensarna underhåller sig själva och resten av kön med sånger. 05:30 släpper de iväg de första, tror vi har närmare 100 personer framför oss. Leden är trång men med högt tempo tar vi oss förbi de flesta. Efter mindre än 30 minuter har vi passerat de sista.
Inkaleden nära Sun Gate.
Har inga direkta ambitioner att komma till "The sun gate" först, säker på att Matt vill vara först. När vi når trapporna med namnet "Gringo killer" tar Nick helt slut. Alla verkar trötta och plötsligt är jag först. Har en lucka på 20m till kamraterna, skall jag göra ett ryck och bli först? Har ju med en svensk flagga att vifta med när övriga kommer fram. Då ser jag en tjej längre fram, vi hade folk framför oss, kan inte längre bli först. Släpper fram Matt och Li-ni, när vi når The Sun Gate är redan sju killar där. Machu Picchu täcks av moln. Ingen soluppgång att hoppas på. Då börjar molnet/dimman att försvinna och vi ser staden!
Machu Picchu finns under molnet, är oftast denna syn man
möts av vid "The Sun Gate".
möts av vid "The Sun Gate".
När vi väntat i fem minuter börjar molnet glida av berget
och vi börjar se ruinerna.
Sun Gate, hela volontärsgänget. Från vänster till höger.
Nick, Kim, Heather, Li-ni, Shehara, Isabell, Matt,
Svensk flagga, Mats, Alua.
Svensk flagga, Mats, Alua.
onsdag 2 november 2011
Ensam på Inkaleden
Söndag, 30/10.
Tredje dagen. Idag är det längsta sträckan, nära två mil skall vi gå. Hyr bärare även idag. Fem av oss hyr bärare de andra vill spara pengar. Visst hade jag klarat bära min packning själv men vill koncentrera mig på inkaleden istället för tyngden på ryggen. Andra dagen är en fantastisk upplevelse, inget regn som stör och fantastisk utsikt. Vi går mestadels i egen takt så efter att passerat Inkatunneln inser jag att jag inte kan se eller höra någon annan, varken framför eller bakom mig. Gick säkert i närmare 40 minuter innan jag nådde vår lunchplats, på närmare 4000 meters höjd.
När vi när lägret är vi där flera timmar tidigare än planerat. Antar det lönar sig att varit i Cusco en tid. Har inga som helst problem med höjden. Imorgon kommer vi väckas klockan 03:30, för att ställa oss i kö för sista sträckan mot Machu Picchu.
På kvällen börjar det regna ordentligt. Naturligtvis så läcker vårt tält, inte så det droppar utan vattnet smyger in genom en av sidoväggarna. Blir att sova mer i mitten och se till att väskor m.m. inte hamnar i vattnet.
Tredje dagen. Idag är det längsta sträckan, nära två mil skall vi gå. Hyr bärare även idag. Fem av oss hyr bärare de andra vill spara pengar. Visst hade jag klarat bära min packning själv men vill koncentrera mig på inkaleden istället för tyngden på ryggen. Andra dagen är en fantastisk upplevelse, inget regn som stör och fantastisk utsikt. Vi går mestadels i egen takt så efter att passerat Inkatunneln inser jag att jag inte kan se eller höra någon annan, varken framför eller bakom mig. Gick säkert i närmare 40 minuter innan jag nådde vår lunchplats, på närmare 4000 meters höjd.
Tar man ett felsteg på Inkaleden så har
man minst 100 meter fallhöjd under tredje
dagen.
dagen.
Vi har nått lunchplatsen för dag 3.
Det fanns fullt med Lama-djur vid lunch-platsen.
Efter lunchen var det åter dags att klättra neråt. Nästa läger är på 2700 meters höjd så åter massa trappor.
Ibland dyker det upp lite djur efter leden.
Här en Andernesisk-hjort.
Här en Andernesisk-hjort.
På kvällen börjar det regna ordentligt. Naturligtvis så läcker vårt tält, inte så det droppar utan vattnet smyger in genom en av sidoväggarna. Blir att sova mer i mitten och se till att väskor m.m. inte hamnar i vattnet.
Dead womans pass
Lördag, 29/10.
Har man inget bättre för sig på en lördag kan man ju alltid klättra upp för berg. Idag väcktes vi 05:30. Fick en kopp med Coca-te. En halvtimme senare är det dags för frukost. Två skivor rostat bröd samt en pannkaka. Idag kommer vi först äta lunch när vi når vårt läger, så pannkakan är sista varma maten på länge. Har sett till att hyra mig en bärare idag. Andra dagen är tuffast så tänker bära så få saker som möjligt. 80 soles (ca: 250kr) kostar en bärare för väskan. Alla utom Mathew väljer att hyra bärare.
Hade stor respekt för andra dagen. Skall upp till 4200 meters höjd och vi befinner oss på ca: 2800 meters höjd. Massa trappsteg och backar skall besegras. Efter att inte kommit upp till Piqol toppen i Cusco med Nico som guide har jag undrat lite hur detta skulle gå. Men det gick ruskigt bra. Kan ju inte vara helt säker men vad jag kunde se var jag fjärde personen att nå toppen. Matthew och Isabell var där samt en okänd person. Visst var man trött men för varje person man passerar får man lite extra energi. Efter toppen var det dags att klättra ner 1000 meter i höjd. Hade regnat på oss nästan hela dagen så lite läskigt med stentrappor som var mycket hala. Klockan 12 var vi vid vårt läger för natten. Nära två timmar snabbare än normala takten.
Har man inget bättre för sig på en lördag kan man ju alltid klättra upp för berg. Idag väcktes vi 05:30. Fick en kopp med Coca-te. En halvtimme senare är det dags för frukost. Två skivor rostat bröd samt en pannkaka. Idag kommer vi först äta lunch när vi når vårt läger, så pannkakan är sista varma maten på länge. Har sett till att hyra mig en bärare idag. Andra dagen är tuffast så tänker bära så få saker som möjligt. 80 soles (ca: 250kr) kostar en bärare för väskan. Alla utom Mathew väljer att hyra bärare.
Hade stor respekt för andra dagen. Skall upp till 4200 meters höjd och vi befinner oss på ca: 2800 meters höjd. Massa trappsteg och backar skall besegras. Efter att inte kommit upp till Piqol toppen i Cusco med Nico som guide har jag undrat lite hur detta skulle gå. Men det gick ruskigt bra. Kan ju inte vara helt säker men vad jag kunde se var jag fjärde personen att nå toppen. Matthew och Isabell var där samt en okänd person. Visst var man trött men för varje person man passerar får man lite extra energi. Efter toppen var det dags att klättra ner 1000 meter i höjd. Hade regnat på oss nästan hela dagen så lite läskigt med stentrappor som var mycket hala. Klockan 12 var vi vid vårt läger för natten. Nära två timmar snabbare än normala takten.
Vi startar vandringen mot toppen.
Som tur är är ingen tung väska på ryggen.
Som tur är är ingen tung väska på ryggen.
Dead woman pass. Över 4200 m höjd.
Åter nått lägret, mer än två timmar innan
normal takt.
normal takt.
Inkaleden
Fredag, 28/10.
06:30 stiger vi på bussen som skall ta oss till Ollantaytambo, där vi skall starta vår vandring på Inkaleden. Första dagen skall vara hyfsat enkel vilket är tur för inga bärare finns att hyra för sin ryggsäck. Måste bära den själv.
Innan vi fått visat upp vår biljett och pass vid starten av Inkaleden har klockan nästan blivit elva. Är soligt och varmt så slipper starta i regn, är ju mer eller mindre regnperiod nu i bergen.
Efter drygt en timme når vi vår lunchplats. Trout (nästan som regnbåge) är huvudrätten.
Efter lunchen är det två timmar till vårt första läger. Delar tält med Kim.
06:30 stiger vi på bussen som skall ta oss till Ollantaytambo, där vi skall starta vår vandring på Inkaleden. Första dagen skall vara hyfsat enkel vilket är tur för inga bärare finns att hyra för sin ryggsäck. Måste bära den själv.
Innan vi fått visat upp vår biljett och pass vid starten av Inkaleden har klockan nästan blivit elva. Är soligt och varmt så slipper starta i regn, är ju mer eller mindre regnperiod nu i bergen.
Gänget är redo att starta vandringen på
Inkaleden.
Inkaleden.
Efter drygt en timme når vi vår lunchplats. Trout (nästan som regnbåge) är huvudrätten.
Gruppen går snabbt, så vi får vänta på
lunchen i närmare en timme.
lunchen i närmare en timme.
Avslutning på Pumamarca
Onsdag-Torsdag, 25-26/10.
På fredag skall vi påbörja vår vandring på Inkaleden. De påverkar allt man gör. Själv har jag påverkat schemat på torsdagen så jag inte har några konstruktionstimmar. Vill spara mig till Inkaleden så låter de unga bygga på växthuset, ibland är det bra att vara den som håller i grejerna. På torsdag är det även sista gången jag och tre andra volontärer (Li-ni, Shehara och Kim) ser barnen i Pumamarca, kommer vara en tuff dag.
På fredag skall vi påbörja vår vandring på Inkaleden. De påverkar allt man gör. Själv har jag påverkat schemat på torsdagen så jag inte har några konstruktionstimmar. Vill spara mig till Inkaleden så låter de unga bygga på växthuset, ibland är det bra att vara den som håller i grejerna. På torsdag är det även sista gången jag och tre andra volontärer (Li-ni, Shehara och Kim) ser barnen i Pumamarca, kommer vara en tuff dag.
Gänget är påväg upp mot Pumamarca.
Snart är växthusets väggar färdiga. Kanske
börjar de med taket redan nästa vecka?
Avlutningen. Kämpade på bra för att inte börja gråta. Med Tihans avsked i färskt minne visste jag att detkunde vara läge för solglasögon, men med lite koncentration kunde jag undvika allt för många tårar. Barnen gillade inte att jag skulle åka, ännu mindre gillade de att inte Måns skulle komma tillbaka till dem.
I väntan på att bli avtackad.
Vid avsked samlas alla barnen på led framför scenen. På scenen håller Selvy och rektorn tal. För varje person som skall åka hem håller någon av eleverna ett litet taktal. För min del var det sjätteklass som stod för talet. Kändes bra för nog dem man kommit närmast, liten klass så naturligt att man då känner alla. Får erkänna att Måns fick mer blommor och brev än jag men var nöjd med min del. När de spelade Pumamarca sången blev jag uppbjuden av två av sjätteklassarna. Ungefär samma dans som jag testade på vid Lake Titaca så hängde med bra.
Man får certifikat för att man deltagit
som volontär.
Barnen kommer en och en för att ge
en kram.
Fick en kram även av rektorn, inte
konstigt för har ju jobbat ihop i 2 månader.
Även dagisbarnen vill säga hej då,
många ville inte tro jag skulle hem,
de ville istället att Måns skulle komma
tillbaka.
Kim och jag med vår vän Denilson från
6:e klass.
tisdag 25 oktober 2011
Träningsvärk
Tisdag, 25/10.
Idag skall vi testa på att äta marsvin. Blir ju andra gången för mig men får ju ställa upp. Lite extra kul för det är Santusa som skall laga iordning maten. Ser ju lite läskig ut men marsvin smakar inte illa. Det är däremot ruskigt svårt att hitta något kött. Santusa kommer tillaga marsvinen i närmare åtta timmar.
Tisdag innebär konstruktionsdag så växthuset kommer få ytterliggare lite mer vägg. Ett hyfsat tungt arbete där vi staplar lerstenar på varandra. Lera som vi tillverkar själva är det som binder ihop stenarna, murbruket.
Idag avbröt vi byggandet av växthuset för att istället hjälpa till att lasta av en lastbil med 2-3000 takpannor. Perus Challenge har skänkt dem till ett ungt par med barn i Pumamarca. Förutom takpannor var lastbilen full med bambu rör. Antar det används vid takbygget, bara att lasta av.
Idag skall vi testa på att äta marsvin. Blir ju andra gången för mig men får ju ställa upp. Lite extra kul för det är Santusa som skall laga iordning maten. Ser ju lite läskig ut men marsvin smakar inte illa. Det är däremot ruskigt svårt att hitta något kött. Santusa kommer tillaga marsvinen i närmare åtta timmar.
Tisdag innebär konstruktionsdag så växthuset kommer få ytterliggare lite mer vägg. Ett hyfsat tungt arbete där vi staplar lerstenar på varandra. Lera som vi tillverkar själva är det som binder ihop stenarna, murbruket.
Idag avbröt vi byggandet av växthuset för att istället hjälpa till att lasta av en lastbil med 2-3000 takpannor. Perus Challenge har skänkt dem till ett ungt par med barn i Pumamarca. Förutom takpannor var lastbilen full med bambu rör. Antar det används vid takbygget, bara att lasta av.
2-3000 takpannor skall flyttas från lastbil till närmare huset.
Kan lova att det kommer kännas i ryggen imorgon.
Kan lova att det kommer kännas i ryggen imorgon.
Nedan hela gänget samt familjen vi hjälper. Precis bakom oss
är husväggarna som väntar på tak. Hoppas de först bygger på
väggarna en bit för annars blir det ett lågt hus.
är husväggarna som väntar på tak. Hoppas de först bygger på
väggarna en bit för annars blir det ett lågt hus.
Foton på Måns
Måndag, 24/10.
Parasiten har slagit till igen. Faktiskt två olika parasiter, båda ganska tuffa som slagit klorna i Kim. Doktorn ville plocka in Kim till sjukhuset så han frågade mig vad jag tyckte. Absolut värt åka in på sjukhuset med tanke på att vi snart skall gå Inkaleden (fredag). Antar han kommer få stanna där i två nätter, doktorn är extra försiktig eftersom Kim är 52 år. Att få en parasit när man är över 50 år är visst lika illa som när ett litet barn får en parasit.
Vägarna till och från Pumamarca är inte bra. Men de håller nu på att bygga en större asfalterad väg som skall vara klar om någon månad, men Selvy tror mer vägen är klar om ett år. Kommer bli en väg som passerar genom Pumamarca och därefter vidare in i djungeln.
Den nya vägen innebär att det ganska ofta blir stopp när vi åker till Pumamarca, idag var det extra svårt att ta sig fram.
Började idag ge eleverna foton på Måns som jag framkallade i helgen. De blev överlyckliga av att se sin kompis igen. De tycker det är synd att jag snart skall åka hem men de blir ännu mer besvikna på att Måns inte skall åka till Peru. När kommer Måns tillbaka, undrar de.
Parasiten har slagit till igen. Faktiskt två olika parasiter, båda ganska tuffa som slagit klorna i Kim. Doktorn ville plocka in Kim till sjukhuset så han frågade mig vad jag tyckte. Absolut värt åka in på sjukhuset med tanke på att vi snart skall gå Inkaleden (fredag). Antar han kommer få stanna där i två nätter, doktorn är extra försiktig eftersom Kim är 52 år. Att få en parasit när man är över 50 år är visst lika illa som när ett litet barn får en parasit.
Vägarna till och från Pumamarca är inte bra. Men de håller nu på att bygga en större asfalterad väg som skall vara klar om någon månad, men Selvy tror mer vägen är klar om ett år. Kommer bli en väg som passerar genom Pumamarca och därefter vidare in i djungeln.
Den nya vägen innebär att det ganska ofta blir stopp när vi åker till Pumamarca, idag var det extra svårt att ta sig fram.
Började idag ge eleverna foton på Måns som jag framkallade i helgen. De blev överlyckliga av att se sin kompis igen. De tycker det är synd att jag snart skall åka hem men de blir ännu mer besvikna på att Måns inte skall åka till Peru. När kommer Måns tillbaka, undrar de.
Måns kompisar på dagis.
måndag 24 oktober 2011
Fotboll i Cusco
Lördag-Söndag, 22-23/10.
Tror jag är inställd på att åka hem, börjar liksom tröttna på Cusco. Redan gjort det mesta. Visst hade Ebba och Måns varit här så hade det varit en annan sak. Är lite mer än en vecka kvar tills hemfärd, och fyra av dem dagarna kommer jag tillbringa på Inkaleden.
Har länge planerat att gå på en ligamatch i fotboll. Har varit omöjligt en tid för en person omkom i Lima vid läktaroroligheter för någon månad sedan. Så ligan har varit stängd en tid. Men äntligen har den fått köra igång, så hela gänget skall på fotboll.
Strax innan halvtidsvila står det 2-0. Då börjar det regna. Priset på Poncho steg med 100% så snart regnet började falla (2 Soles). Många av oss köper regnponchos. Regnet blir tyngre och tyngre tills det går över till hagel. Domaren verkar bryta matchen. Vi flyr undan haglet in i arenans innandöme. Efter 10 minuter slutar det hagla och vi vågar oss ut igen. Det är visst halvtidsvila, antar domaren struntade i sista minutrarna av första halvleken.
Tror jag är inställd på att åka hem, börjar liksom tröttna på Cusco. Redan gjort det mesta. Visst hade Ebba och Måns varit här så hade det varit en annan sak. Är lite mer än en vecka kvar tills hemfärd, och fyra av dem dagarna kommer jag tillbringa på Inkaleden.
Har länge planerat att gå på en ligamatch i fotboll. Har varit omöjligt en tid för en person omkom i Lima vid läktaroroligheter för någon månad sedan. Så ligan har varit stängd en tid. Men äntligen har den fått köra igång, så hela gänget skall på fotboll.
Biljetten köper man genom ett håll i väggen.
15 Soles för långsidan.
15 Soles för långsidan.
Den här matchen har verkligen allt. Cusco som spelar i rött ligger lite dåligt till i början. Publiken är allt ifrån nöjd. Redan tre minuter in börjar de busvissla sitt missnöje. Antar motståndarna ligger långt ner i tabellen med tanke på publikens krav. Efter tio minuter blåser domaren straff för Cusco. Men linjedomaren ändrar hans beslut. Kapningen skedde visst utanför straffområdet. Tre minuter senare avgörs nog matchen. Rött kort för motståndarna. En eftersläng, frisparken var mot Cusco men en knytnäve i ansiktet på Cusco-spelaren skickade en motståndare av planen. Två minuter senare gör Cusco sitt första mål.
Är inte fullsatt men vad gör väl det.
Man får ju bra platser om det inte är
så mycket folk.
Man får ju bra platser om det inte är
så mycket folk.
I andra halvlek gör Cusco ännu fler mål.
Utklassning! 5-0 till Cusco. Fast det är ju
så här man vill se en fotbollsmatch. Många
mål och laget man för dagen stödjer går hem
som vinnare.
Utklassning! 5-0 till Cusco. Fast det är ju
så här man vill se en fotbollsmatch. Många
mål och laget man för dagen stödjer går hem
som vinnare.
Batman till stan
Fredag, 21/10.
Idag strax innan klockan elva lämnade Tihan volontärslivet för den här gången. Han har redan börjat planera för att komma hit nästa år. Kanske i ett halvår. Nu skall han iväg till djungeln i nästan två veckor. Har förstått att djungelresan innebär ett renlevnadsliv. Sista veckan har han inte fått äta kött, fisk och ost m.m. Ingen alkohol heller. Så skall det vara i 25 dagar.
Vad gör man när man är enda volontären i huset. Den nya gruppen kommer ju hem senare i eftermiddag men inte vill man stanna själv i huset. Kom på att jag under mina två månader bara åkt lokaltrafiken två gånger. Så dags att åter testa på Batman in till stan. Kostar 60 cent (~ 2 kr). En taxi in till stan kostar 6-10 Soles (15-25kr) så kanske inte så konstigt det blir mest taxi. Taxi till stan tar 15-20 minuter. Batman tar 30 minuter.
Testar även på McDonalds, en meny kostar här ca: 15 soles (< 40 kr). Ingen kulinarisk upplevelse direkt.
Idag strax innan klockan elva lämnade Tihan volontärslivet för den här gången. Han har redan börjat planera för att komma hit nästa år. Kanske i ett halvår. Nu skall han iväg till djungeln i nästan två veckor. Har förstått att djungelresan innebär ett renlevnadsliv. Sista veckan har han inte fått äta kött, fisk och ost m.m. Ingen alkohol heller. Så skall det vara i 25 dagar.
Vad gör man när man är enda volontären i huset. Den nya gruppen kommer ju hem senare i eftermiddag men inte vill man stanna själv i huset. Kom på att jag under mina två månader bara åkt lokaltrafiken två gånger. Så dags att åter testa på Batman in till stan. Kostar 60 cent (~ 2 kr). En taxi in till stan kostar 6-10 Soles (15-25kr) så kanske inte så konstigt det blir mest taxi. Taxi till stan tar 15-20 minuter. Batman tar 30 minuter.
Testar även på McDonalds, en meny kostar här ca: 15 soles (< 40 kr). Ingen kulinarisk upplevelse direkt.
fredag 21 oktober 2011
Möte med tjurar
Torsdag, 20/10.
Jag och Tihan är de enda volontärerna i huset. Nya gruppen har åkt iväg mot Sacred Valley. Heather och Stephanie har åkt till Lake Titaca. På torsdagar har vi aldrig lektioner så en lugn dag framför oss. Visst vi har talleres (textilverkstad) men först efter klocka 15.
Tihans sista dag, han åker till djungeln imorgon fredag. Trist att tappa min "wingman". Han är den sista från första gruppen, som jag än så länge ser som den bästa gruppen. Beror inte enbart på att Måns och Ebba ingick i den gruppen.
Jag har hjälpt Nico att ta foto på talleres produkterna (Halsdukar, armband, halsband m.m) under några dagar. Jane försöker få igång ett samarbete med en website som säljer rättvisemärkta varor. Hon ville ha mer foton så istället för vanlig talleres skall vi ta foton.
Vi startade som vanligt i Quilla Huata men efter en timme skulle vi ta oss till Pumamarca där de har de flesta varorna.
Nico sade till mig och Tihan att vi går till Pumamarca. En tur på 10 minuter. Jag och Tihan tittade på varandra, 10 minuter... Minns väldigt väl har bra Nicos antagande av tidsåtgång för att bestiga Piqol-berget. Tog drygt fyra timmar istället för två.
Bara att börja traska. Efter en bit ser vi tjurar, och de är lösa, bönderna driver dem hemåt. Plötsligt blir en tjur irriterad på en annan och de börjar bröla och stångas. Jag och Tihan försvinner 50 meter ut på en åker för att inte bli överkörda av dessa tjurer. Även Nico var skraj, hans dotter är ju med så förståeligt att man inte står kvar.
Efter att fortsatt gå i en kvart hör jag Nico säga oouups. Han har stannat och stirrar framåt. Då ser jag dem, ännu fler tjurar påväg hemåt. Som tur är är stigen omgärdad av höga taggbuskar så jag och Tihan tar oss över på andra sidan av dem. Naturligtvis hoppar det då över en tjur till vår sida, 40 meter framför oss. Vad skall man göra... ...Tihan är ju rödhårig så antar tjuren tar honom först. Som tur är ser en bonde till att tjuren hoppar tillbaka upp på stigen, mindre än 10 meter framför oss. Borde naturligtvis tagit kort på denna händelse men av någon konstig anledning kom jag inte på att ta fram kameran.
Efter det mötet slapp vi fler möten med tjurar, och vi var nog framme vid Pumamarca innan det gått 30 minuter.
Tog en del foton på produkterna.
Jag och Tihan är de enda volontärerna i huset. Nya gruppen har åkt iväg mot Sacred Valley. Heather och Stephanie har åkt till Lake Titaca. På torsdagar har vi aldrig lektioner så en lugn dag framför oss. Visst vi har talleres (textilverkstad) men först efter klocka 15.
Tihans sista dag, han åker till djungeln imorgon fredag. Trist att tappa min "wingman". Han är den sista från första gruppen, som jag än så länge ser som den bästa gruppen. Beror inte enbart på att Måns och Ebba ingick i den gruppen.
Jag har hjälpt Nico att ta foto på talleres produkterna (Halsdukar, armband, halsband m.m) under några dagar. Jane försöker få igång ett samarbete med en website som säljer rättvisemärkta varor. Hon ville ha mer foton så istället för vanlig talleres skall vi ta foton.
Nicos 5-åriga dotter följde med till
talleres.
talleres.
Quilla Huata talleres.
Bara att börja traska. Efter en bit ser vi tjurar, och de är lösa, bönderna driver dem hemåt. Plötsligt blir en tjur irriterad på en annan och de börjar bröla och stångas. Jag och Tihan försvinner 50 meter ut på en åker för att inte bli överkörda av dessa tjurer. Även Nico var skraj, hans dotter är ju med så förståeligt att man inte står kvar.
Efter att fortsatt gå i en kvart hör jag Nico säga oouups. Han har stannat och stirrar framåt. Då ser jag dem, ännu fler tjurar påväg hemåt. Som tur är är stigen omgärdad av höga taggbuskar så jag och Tihan tar oss över på andra sidan av dem. Naturligtvis hoppar det då över en tjur till vår sida, 40 meter framför oss. Vad skall man göra... ...Tihan är ju rödhårig så antar tjuren tar honom först. Som tur är ser en bonde till att tjuren hoppar tillbaka upp på stigen, mindre än 10 meter framför oss. Borde naturligtvis tagit kort på denna händelse men av någon konstig anledning kom jag inte på att ta fram kameran.
Efter det mötet slapp vi fler möten med tjurar, och vi var nog framme vid Pumamarca innan det gått 30 minuter.
Tog en del foton på produkterna.
Behöver ingen jacka längre
Onsdag, 19/10.
Något har hänt... När jag först kom hit kunde det vara väldigt kallt. I huset, på kvällarna samt ibland även under dagtid. Var ju även en del regn som gjorde att folk trodde regnperioden redan startat. Visst kan regnet fortfarande falla lite men inte så det stör så mycket. Men det har blivit varmare. Ingen av de nya volontärerna går med inneskor, bara i strumpor. För en månad sedan hade det inneburit förkylning eller värre. Att åka in till stan på kvällen kan man nu göra utan jacka, en omöjlighet då temperaturen var 2-3 grader för en månad sedan. Antar regnperioden är här men utan så mycket regn. Skall inte klaga för skönt slippa släpa på jacka. Men visst önskar jag ibland de nya skall få lida som vi gjorde tidigare.
Onsdag var ännu en skoldag där konstruktionsarbetet är i centrum. Hade själv två pass med konstruktion.
Efter genomförda spanskalektioner var det middag i Cusco, Baco hette restaurangen. En helt okej restaurang med nivån strax under de allra "finaste" restaurangerna. Var Stephanie's sista kväll. Nya gruppen skulle till Sacred Valley på torsdagen så var risk för en repris. De var väldigt vilda kvällen innan sin hästridning och fick betala under ridningen.
Blev självklart en hyfsat vild kväll, Selvy var med och han har en förmåga att få igång folket. Tror det blev en tyst bussfärd mot Sacred Valley på torsdagsmorgonen.
Något har hänt... När jag först kom hit kunde det vara väldigt kallt. I huset, på kvällarna samt ibland även under dagtid. Var ju även en del regn som gjorde att folk trodde regnperioden redan startat. Visst kan regnet fortfarande falla lite men inte så det stör så mycket. Men det har blivit varmare. Ingen av de nya volontärerna går med inneskor, bara i strumpor. För en månad sedan hade det inneburit förkylning eller värre. Att åka in till stan på kvällen kan man nu göra utan jacka, en omöjlighet då temperaturen var 2-3 grader för en månad sedan. Antar regnperioden är här men utan så mycket regn. Skall inte klaga för skönt slippa släpa på jacka. Men visst önskar jag ibland de nya skall få lida som vi gjorde tidigare.
Onsdag var ännu en skoldag där konstruktionsarbetet är i centrum. Hade själv två pass med konstruktion.
Går åt mycket vatten att göra murbruk
av leran. Li-ni lyckades inte ta sig förbi
tjuren som var törstig, bara att hämta
tjuren som var törstig, bara att hämta
mer vatten.
Tihans sista konstruktionsdag. På fredag
sticker han till djungeln.
sticker han till djungeln.
Efter genomförda spanskalektioner var det middag i Cusco, Baco hette restaurangen. En helt okej restaurang med nivån strax under de allra "finaste" restaurangerna. Var Stephanie's sista kväll. Nya gruppen skulle till Sacred Valley på torsdagen så var risk för en repris. De var väldigt vilda kvällen innan sin hästridning och fick betala under ridningen.
Blev självklart en hyfsat vild kväll, Selvy var med och han har en förmåga att få igång folket. Tror det blev en tyst bussfärd mot Sacred Valley på torsdagsmorgonen.
onsdag 19 oktober 2011
Bygga växthus
Måndag-Tisdag, 17-18/10.
Äntligen får man lite avlastning. Med de nya volontärerna på plats kan jag sätta sex personer på konstruktion. Är extra kul nu för nu är det dags att mura upp väggarna. Går riktigt fort med de nya volontärerna.
Känns väldigt bra att vara fulltaliga även i skolan, så nu är vi tre volontärer på varje lektion. Får se nästa vecka när vi tappar Tihan och Stephanie om det är mer lämpligt med två lärare.
Äntligen får man lite avlastning. Med de nya volontärerna på plats kan jag sätta sex personer på konstruktion. Är extra kul nu för nu är det dags att mura upp väggarna. Går riktigt fort med de nya volontärerna.
På måndagen var jag med om en ny sak. Fem minuter innan Bild&konst lektionen var slut hördes ett smatter av smällare från skolgården. Gick mot dörren för att se vad det var frågan om men hann inte dit innan eleverna började dra och knuffa mig ut på gården. De gav inte upp förrän jag och de två andra lärarna var innanför en vit målad ring. Det var brandövning. Därefter sprang de äldre eleverna för att hämta bårar för att hjälpa de skadade. Kan tänka mig att det tar lång tid för ambulans/brandkår att ta sig till skolan, om det nu finns någon ambulans/brandkår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)