Volontär i Cusco 2011

fredag 21 oktober 2011

Möte med tjurar

Torsdag, 20/10.

Jag och Tihan är de enda volontärerna i huset. Nya gruppen har åkt iväg mot Sacred Valley. Heather och Stephanie har åkt till Lake Titaca. På torsdagar har vi aldrig lektioner så en lugn dag framför oss. Visst vi har talleres (textilverkstad) men först efter klocka 15.

Tihans sista dag, han åker till djungeln imorgon fredag. Trist att tappa min "wingman". Han är den sista från första gruppen, som jag än så länge ser som den bästa gruppen. Beror inte enbart på att Måns och Ebba ingick i den gruppen.

Jag har hjälpt Nico att ta foto på talleres produkterna (Halsdukar, armband, halsband m.m) under några dagar. Jane försöker få igång ett samarbete med en website som säljer rättvisemärkta varor. Hon ville ha mer foton så istället för vanlig talleres skall vi ta foton.

Nicos 5-åriga dotter följde med till
talleres.

Vi startade som vanligt i Quilla Huata men efter en timme skulle vi ta oss till Pumamarca där de har de flesta varorna.

Quilla Huata talleres.

Nico sade till mig och Tihan att vi går till Pumamarca. En tur på 10 minuter. Jag och Tihan tittade på varandra, 10 minuter... Minns väldigt väl har bra Nicos antagande av tidsåtgång för att bestiga Piqol-berget. Tog drygt fyra timmar istället för två.

Bara att börja traska. Efter en bit ser vi tjurar, och de är lösa, bönderna driver dem hemåt. Plötsligt blir en tjur irriterad på en annan och de börjar bröla och stångas. Jag och Tihan försvinner 50 meter ut på en åker för att inte bli överkörda av dessa tjurer. Även Nico var skraj, hans dotter är ju med så förståeligt att man inte står kvar.

Efter att fortsatt gå i en kvart hör jag Nico säga oouups. Han har stannat och stirrar framåt. Då ser jag dem, ännu fler tjurar påväg hemåt. Som tur är är stigen omgärdad av höga taggbuskar så jag och Tihan tar oss över på andra sidan av dem. Naturligtvis hoppar det då över en tjur till vår sida, 40 meter framför oss. Vad skall man göra... ...Tihan är ju rödhårig så antar tjuren tar honom först. Som tur är ser en bonde till att tjuren hoppar tillbaka upp på stigen, mindre än 10 meter framför oss. Borde naturligtvis tagit kort på denna händelse men av någon konstig anledning kom jag inte på att ta fram kameran.

Efter det mötet slapp vi fler möten med tjurar, och vi var nog framme vid Pumamarca innan det gått 30 minuter.

Tog en del foton på produkterna.

Behöver ingen jacka längre

Onsdag, 19/10.

Något har hänt... När jag först kom hit kunde det vara väldigt kallt. I huset, på kvällarna samt ibland även under dagtid. Var ju även en del regn som gjorde att folk trodde regnperioden redan startat. Visst kan regnet fortfarande falla lite men inte så det stör så mycket. Men det har blivit varmare. Ingen av de nya volontärerna går med inneskor, bara i strumpor. För en månad sedan hade det inneburit förkylning eller värre. Att åka in till stan på kvällen kan man nu göra utan jacka, en omöjlighet då temperaturen var 2-3 grader för en månad sedan. Antar regnperioden är här men utan så mycket regn. Skall inte klaga för skönt slippa släpa på jacka. Men visst önskar jag ibland de nya skall få lida som vi gjorde tidigare.

Onsdag var ännu en skoldag där konstruktionsarbetet är i centrum. Hade själv två pass med konstruktion.

Går åt mycket vatten att göra murbruk

av leran. Li-ni lyckades inte ta sig förbi
tjuren som var törstig, bara att hämta

mer vatten.

Tihans sista konstruktionsdag. På fredag
sticker han till djungeln.

Efter genomförda spanskalektioner var det middag i Cusco, Baco hette restaurangen. En helt okej restaurang med nivån strax under de allra "finaste" restaurangerna. Var Stephanie's sista kväll. Nya gruppen skulle till Sacred Valley på torsdagen så var risk för en repris. De var väldigt vilda kvällen innan sin hästridning och fick betala under ridningen.

Blev självklart en hyfsat vild kväll, Selvy var med och han har en förmåga att få igång folket. Tror det blev en tyst bussfärd mot Sacred Valley på torsdagsmorgonen.

onsdag 19 oktober 2011

Bygga växthus

Måndag-Tisdag, 17-18/10.

Äntligen får man lite avlastning. Med de nya volontärerna på plats kan jag sätta sex personer på konstruktion. Är extra kul nu för nu är det dags att mura upp väggarna. Går riktigt fort med de nya volontärerna.

Känns väldigt bra att vara fulltaliga även i skolan, så nu är vi tre volontärer på varje lektion. Får se nästa vecka när vi tappar Tihan och Stephanie om det är mer lämpligt med två lärare.

På måndagen var jag med om en ny sak. Fem minuter innan Bild&konst lektionen var slut hördes ett smatter av smällare från skolgården. Gick mot dörren för att se vad det var frågan om men hann inte dit innan eleverna började dra och knuffa mig ut på gården. De gav inte upp förrän jag och de två andra lärarna var innanför en vit målad ring. Det var brandövning. Därefter sprang de äldre eleverna för att hämta bårar för att hjälpa de skadade. Kan tänka mig att det tar lång tid för ambulans/brandkår att ta sig till skolan, om det nu finns någon ambulans/brandkår.

Inte rädd för nya volontärerna

Lördag-Söndag, 15-16/10.

Vi undrade nog var det var för tokstollar som var här som volontärer efter utgången. Men lördagen visade på att de var väldigt mänskliga. Guiden för rundturen på hästarna sade till oss att det varit den tystaste gruppen någonsin. När de kom hem bad de om en lugn kväll med Pizza och video. Kändes bra, hade de alltid varit som under fredagsutgången hade det inte varit kul.

Även söndagen var en lugn dag, liten tur in till Cusco.
Ser fram emot måndagen för då kommer konstruktionen av växthusen kunna ta fart samt att jag själv kan slippa någon lektion.

Australiensare i volontärshuset

Torsdag-Fredag, 13-14/10.

Tre timmar försenade anlände vi till Cusco. Bussen var redan två timmar sen från stationen i Ica men lyckades tappa ännu en timma. I normala fall tar bussresan 15 timmar så en tuff resa utan försening.

När vi steg in i volontärshuset var det åtta nya personer att hälsa på, en kanadensare och resten från Australien. Selvy hade redan introducerat dem så jag slapp göra det. Ganska skönt för blir en hel del jobb för mig nu när Jane är borta. Fixade iordning schema för kommande vecka samt delade in dem i spanska grupper, därefter se till att de inte anstränger sig för mycket så de får höjdsjukan.

Var ganska kul att åter åka upp till Pumamarca på fredagsmorgonen. Idag var nya volontärerna med för att observera men på måndag kommer de börja göra nytta.

På kvällen skulle vi alla gå ut, även Selvy. Australiensarna skulle rida häst på lördagen så vi tänkte det var kul att skicka dem på det med en liten baksmälla. Vi hade inte räknat med att de skulle vara så tokiga som de var. Det dansades på bardiskar, de flesta behöll sina kläder på men en och annan tokig australiensare såg till showa utan skjortor m.m.

Klockan 02:00 hjälpte jag Selvy skicka hem dem, en del ville vara ute längre men övertygade dem att det skulle komma fler dagar/kvällar.

måndag 17 oktober 2011

Guide keps i öknen

Onsdag forts, 12/10.

Då var det dags för sista äventyret på denna åtta dagars resa i södra Peru.
En bussfärd på två timmar förflyttade oss från Nasca till Ica. Här skulle vi ut i öknen för att testa på sandboarding, som snowboard men på sand. Skulle även få åka bil på sanddynerna, skall vara som att åka Balder på Liseberg, kanske t.o.m. värre.

Framme vid sanddynorna, vet inte om det var en äkta oas men man blev lite sugen på att bada. Fanns säkert krokodiler i vattnet så stod över.

Bilarna körde väldigt fort men vet inte om det berodde på vår förare (kändes onödigt försiktig) eller på placering i bilen för i övrigt var bilfärden en lugn resa. Hade hoppats på lite mer luft mellan sanden och bildäcken. Däremot blåste min Guide keps av redan under första minuterna. Föraren gjorde en vändning men sade till honom att strunta i kepsen. Borde väl snart få en ny keps med EDB eller vad namnet nu kan bli framöver så Guide kepsen hade gjort sitt.

Sandboarding var däremot en upplevelse. En del trodde de var tuffa genom att stå på brädan. Men oj så fel de hade. Då gick det väldigt långsamt. Istället skulle man åka ner på magen med huvudet före. Svårt att bedömma hastigheten men Tihans keps flög av i den längsta backen, 300m lång. Han hade tur att en kille som stod på brädan hämtade upp den i backen.