5:e januari 2012.
Är nu två månader sedan jag landade i Göteborg. Omställningen efter att varit iväg som volontär i drygt två månader har gått väldigt fort. Att man inte drabbats av någon depression när man går tillbaka till ett svenskt vardagsliv är mycket Måns förtjänst. En två-åring kräver uppmärksamhet så tiden att sentimentalt tänka tillbaka på det äventyr vi varit med om har inte funnits. Kanske tur.
Att varit iväg hela familjen har varit fantastiskt och en extra fördel är det att någon väldigt nära upplevt samma saker som man själv.
Innan resan hade vi en hel del oro kring hur Måns (2 år gammal) skulle hantera resan, vaccinationer och möten med de lokala barnen. Med facit i hand har det gått fantastiskt bra. Uppmärksamheten Måns fick av barnen i Pumamarca var i det närmaste dyrkande. Att behandlas som en gud som alla vill vara nära kan säkert vara jobbigt men Måns såg ut att njuta av att vara i centrum.
Vi är överrens om att vi mer än gärna skulle åka iväg som volontärer igen. Det största hindret för oss att göra liknande volontärsresor kommer vara kostnaden. Det går åt en hel del pengar om man skall åka med familjen. I vårt fall har ju jag varit till stor del sponsrad så det var enbart Ebba och Måns som fick betala för att vara volontärer. Samtidigt skall man inte glömma att även en charterresa för hela familjen är en stor kostnad. Med tanke på mervärdet av att för en kort tid bli en del av det samhälle man besöker hoppas jag vi i framtiden lägger till de extra pengar som behövs för att åter få uppleva volontärslivet.
