Volontär i Cusco 2011

Distans till volontärslivet i Cusco, Peru.

2012-01-05T02:26:00.002-05:00

5:e januari 2012.

Är nu två månader sedan jag landade i Göteborg. Omställningen efter att varit iväg som volontär i drygt två månader har gått väldigt fort. Att man inte drabbats av någon depression när man går tillbaka till ett svenskt vardagsliv är mycket Måns förtjänst. En två-åring kräver uppmärksamhet så tiden att sentimentalt tänka tillbaka på det äventyr vi varit med om har inte funnits. Kanske tur.

Att varit iväg hela familjen har varit fantastiskt och en extra fördel är det att någon väldigt nära upplevt samma saker som man själv.
Innan resan hade vi en hel del oro kring hur Måns (2 år gammal) skulle hantera resan, vaccinationer och möten med de lokala barnen. Med facit i hand har det gått fantastiskt bra. Uppmärksamheten Måns fick av barnen i Pumamarca var i det närmaste dyrkande. Att behandlas som en gud som alla vill vara nära kan säkert vara jobbigt men Måns såg ut att njuta av att vara i centrum.

Vi är överrens om att vi mer än gärna skulle åka iväg som volontärer igen. Det största hindret för oss att göra liknande volontärsresor kommer vara kostnaden. Det går åt en hel del pengar om man skall åka med familjen. I vårt fall har ju jag varit till stor del sponsrad så det var enbart Ebba och Måns som fick betala för att vara volontärer. Samtidigt skall man inte glömma att även en charterresa för hela familjen är en stor kostnad. Med tanke på mervärdet av att för en kort tid bli en del av det samhälle man besöker hoppas jag vi i framtiden lägger till de extra pengar som behövs för att åter få uppleva volontärslivet.

Hemresa

2011-11-04T03:49:00.000-05:00

Onsdag, 2/11.

Dags att säga adjö till alla, passar på att ge Nico och Santusa en present. De har verkligen sett till att jag och min familj haft en härlig tid i Cusco. Efter massa kramandes hoppar jag in i Taxin för att starta hemresan.

Flygresan blev lite skumpig, mycket luftgropar. Är tur att jag gillar att flyga för förstår om folk blir rädda. Hann själv tänka att man inte kan ta för givet att man skall komma hem, var har Peruvian Airlines piloter för utbildning... ...säkert tillräckligt bra men en SAS eller KLM pilot samt ett flygplan hemifrån hade tagit bort en del oro.

I Lima träffar jag åter Kim som lämnade Cusco fyra timmar efter mig. Gör det lite lättare slå ihjäl de sex timmar jag har på Limas flygplats.

Helgdag i Cusco

2011-11-04T03:45:00.000-05:00

Tisdag, 1/11.

Tisdagen är en helgdag i Peru så blir även en ledig dag för oss volontärer. Blir en lugn dag då packningen för min hemresa är det viktiga. Vi hinner med ett kortare besök på kvällen i Cusco, tillsammans med Selvy. Selvy har liksom jag varit utan sin sambo och barn (Jane och Thomas) i en månad, men till helgen får vi båda äntligen se dem.

Nu väntar jag bara på hemgång...

Två gånger i Machu Picchu

2011-11-04T03:37:00.000-05:00

Måndag, 31/10 forts,

Då var man ännu en gång i staden bland molnen. Har ju sett Machu Picchu på bild men nog aldrig trott jag skulle vandra kring tempel och hus. Och nu gör jag det för andra gången. Småregnar lite så glad jag redan tagit massa kort. Koncentrerar mig på att vifta på min Svenska flagga som min mormor bett mig föra till Machu Picchu.

Vår guide får låna min svenska flagga,
så vi ser vart han tar vägen bland allt folk.

Till höger ser ni Dale. Hon kom till Machu Picchu med tåg. Natten innan avfärd mot Inkaleden sov hon ingenting p.g.a. parasiter. Istället för Inkaleden blev det spendera två nätter på Dr. Viktors sjukhus. Väldigt synd för Dale var den som allra mest såg fram emot Inkaleden. Var ju likadant för förra gruppen, den som vill mest blev sjuk. Dale stannar som volontär i tre veckor till och hade turen att boka in sig för Inkaleden lite senare. Visst kostar en slant men förstår att hon vill göra ett nytt försök.

Det småregnar under rundturen. Skönt att redan varit här
dels för regnet men även för att man är så trött efter fyra dagar
på Inkaleden.

Efter två timmar är guidningen över och vi tar oss ner till Aguas Callientes för lunch och därefter bad i de varma källorna. Skönt bada av sig fyra dagars vandring utan duschar. Tåg och buss tar oss hem, startar 19:00 och vi var hemma fyra timmar senare.

Sun gate

2011-11-04T03:21:00.000-05:00

Måndag, 31/10.

03:30 väcker våra bärare oss, har redan varit vaken ett tag. Tältet läcker, inte så det droppar utan tält äggen blir dyblöt. Efter att packat i ordning och ätit frukost är det ett glatt gäng som traskar iväg. Efter fem minuter står vi i kö, skall visst göra det i drygt en timme, först då öppnar de inkaleden. De galna australiensarna underhåller sig själva och resten av kön med sånger. 05:30 släpper de iväg de första, tror vi har närmare 100 personer framför oss. Leden är trång men med högt tempo tar vi oss förbi de flesta. Efter mindre än 30 minuter har vi passerat de sista.

Inkaleden nära Sun Gate.

Har inga direkta ambitioner att komma till "The sun gate" först, säker på att Matt vill vara först. När vi når trapporna med namnet "Gringo killer" tar Nick helt slut. Alla verkar trötta och plötsligt är jag först. Har en lucka på 20m till kamraterna, skall jag göra ett ryck och bli först? Har ju med en svensk flagga att vifta med när övriga kommer fram. Då ser jag en tjej längre fram, vi hade folk framför oss, kan inte längre bli först. Släpper fram Matt och Li-ni, när vi når The Sun Gate är redan sju killar där. Machu Picchu täcks av moln. Ingen soluppgång att hoppas på. Då börjar molnet/dimman att försvinna och vi ser staden!

Machu Picchu finns under molnet, är oftast denna syn man
möts av vid "The Sun Gate".

När vi väntat i fem minuter börjar molnet glida av berget

och vi börjar se ruinerna.

Sun Gate, hela volontärsgänget. Från vänster till höger.

Nick, Kim, Heather, Li-ni, Shehara, Isabell, Matt,
Svensk flagga, Mats, Alua.

Ensam på Inkaleden

2011-11-02T02:16:00.000-05:00

Söndag, 30/10.

Tredje dagen. Idag är det längsta sträckan, nära två mil skall vi gå. Hyr bärare även idag. Fem av oss hyr bärare de andra vill spara pengar. Visst hade jag klarat bära min packning själv men vill koncentrera mig på inkaleden istället för tyngden på ryggen. Andra dagen är en fantastisk upplevelse, inget regn som stör och fantastisk utsikt. Vi går mestadels i egen takt så efter att passerat Inkatunneln inser jag att jag inte kan se eller höra någon annan, varken framför eller bakom mig. Gick säkert i närmare 40 minuter innan jag nådde vår lunchplats, på närmare 4000 meters höjd.

Tar man ett felsteg på Inkaleden så har

man minst 100 meter fallhöjd under tredje
dagen.

Vi har nått lunchplatsen för dag 3.

Det fanns fullt med Lama-djur vid lunch-platsen.

Efter lunchen var det åter dags att klättra neråt. Nästa läger är på 2700 meters höjd så åter massa trappor.

Ibland dyker det upp lite djur efter leden.
Här en Andernesisk-hjort.

När vi när lägret är vi där flera timmar tidigare än planerat. Antar det lönar sig att varit i Cusco en tid. Har inga som helst problem med höjden. Imorgon kommer vi väckas klockan 03:30, för att ställa oss i kö för sista sträckan mot Machu Picchu.

På kvällen börjar det regna ordentligt. Naturligtvis så läcker vårt tält, inte så det droppar utan vattnet smyger in genom en av sidoväggarna. Blir att sova mer i mitten och se till att väskor m.m. inte hamnar i vattnet.

Dead womans pass

2011-11-02T01:59:00.000-05:00

Lördag, 29/10.

Har man inget bättre för sig på en lördag kan man ju alltid klättra upp för berg. Idag väcktes vi 05:30. Fick en kopp med Coca-te. En halvtimme senare är det dags för frukost. Två skivor rostat bröd samt en pannkaka. Idag kommer vi först äta lunch när vi når vårt läger, så pannkakan är sista varma maten på länge. Har sett till att hyra mig en bärare idag. Andra dagen är tuffast så tänker bära så få saker som möjligt. 80 soles (ca: 250kr) kostar en bärare för väskan. Alla utom Mathew väljer att hyra bärare.

Hade stor respekt för andra dagen. Skall upp till 4200 meters höjd och vi befinner oss på ca: 2800 meters höjd. Massa trappsteg och backar skall besegras. Efter att inte kommit upp till Piqol toppen i Cusco med Nico som guide har jag undrat lite hur detta skulle gå. Men det gick ruskigt bra. Kan ju inte vara helt säker men vad jag kunde se var jag fjärde personen att nå toppen. Matthew och Isabell var där samt en okänd person. Visst var man trött men för varje person man passerar får man lite extra energi. Efter toppen var det dags att klättra ner 1000 meter i höjd. Hade regnat på oss nästan hela dagen så lite läskigt med stentrappor som var mycket hala. Klockan 12 var vi vid vårt läger för natten. Nära två timmar snabbare än normala takten.

Vi startar vandringen mot toppen.
Som tur är är ingen tung väska på ryggen.

Dead woman pass. Över 4200 m höjd.

Åter nått lägret, mer än två timmar innan
normal takt.

Inkaleden

2011-11-02T01:39:00.000-05:00

Fredag, 28/10.

06:30 stiger vi på bussen som skall ta oss till Ollantaytambo, där vi skall starta vår vandring på Inkaleden. Första dagen skall vara hyfsat enkel vilket är tur för inga bärare finns att hyra för sin ryggsäck. Måste bära den själv.

Innan vi fått visat upp vår biljett och pass vid starten av Inkaleden har klockan nästan blivit elva. Är soligt och varmt så slipper starta i regn, är ju mer eller mindre regnperiod nu i bergen.

Gänget är redo att starta vandringen på
Inkaleden.

Efter drygt en timme når vi vår lunchplats. Trout (nästan som regnbåge) är huvudrätten.

Gruppen går snabbt, så vi får vänta på
lunchen i närmare en timme.

Efter lunchen är det två timmar till vårt första läger. Delar tält med Kim.

Avslutning på Pumamarca

2011-11-02T01:22:00.001-05:00

Onsdag-Torsdag, 25-26/10.

På fredag skall vi påbörja vår vandring på Inkaleden. De påverkar allt man gör. Själv har jag påverkat schemat på torsdagen så jag inte har några konstruktionstimmar. Vill spara mig till Inkaleden så låter de unga bygga på växthuset, ibland är det bra att vara den som håller i grejerna. På torsdag är det även sista gången jag och tre andra volontärer (Li-ni, Shehara och Kim) ser barnen i Pumamarca, kommer vara en tuff dag.

Gänget är påväg upp mot Pumamarca.

Snart är växthusets väggar färdiga. Kanske

börjar de med taket redan nästa vecka?

Avlutningen. Kämpade på bra för att inte börja gråta. Med Tihans avsked i färskt minne visste jag att detkunde vara läge för solglasögon, men med lite koncentration kunde jag undvika allt för många tårar. Barnen gillade inte att jag skulle åka, ännu mindre gillade de att inte Måns skulle komma tillbaka till dem.

I väntan på att bli avtackad.

Vid avsked samlas alla barnen på led framför scenen. På scenen håller Selvy och rektorn tal. För varje person som skall åka hem håller någon av eleverna ett litet taktal. För min del var det sjätteklass som stod för talet. Kändes bra för nog dem man kommit närmast, liten klass så naturligt att man då känner alla. Får erkänna att Måns fick mer blommor och brev än jag men var nöjd med min del. När de spelade Pumamarca sången blev jag uppbjuden av två av sjätteklassarna. Ungefär samma dans som jag testade på vid Lake Titaca så hängde med bra.

Man får certifikat för att man deltagit

som volontär.

Barnen kommer en och en för att ge

en kram.

Fick en kram även av rektorn, inte

konstigt för har ju jobbat ihop i 2 månader.

Även dagisbarnen vill säga hej då,

många ville inte tro jag skulle hem,

de ville istället att Måns skulle komma

tillbaka.

Kim och jag med vår vän Denilson från

6:e klass.

Träningsvärk

2011-10-25T21:14:00.000-05:00

Tisdag, 25/10.

Idag skall vi testa på att äta marsvin. Blir ju andra gången för mig men får ju ställa upp. Lite extra kul för det är Santusa som skall laga iordning maten. Ser ju lite läskig ut men marsvin smakar inte illa. Det är däremot ruskigt svårt att hitta något kött. Santusa kommer tillaga marsvinen i närmare åtta timmar.

Tisdag innebär konstruktionsdag så växthuset kommer få ytterliggare lite mer vägg. Ett hyfsat tungt arbete där vi staplar lerstenar på varandra. Lera som vi tillverkar själva är det som binder ihop stenarna, murbruket.

Idag avbröt vi byggandet av växthuset för att istället hjälpa till att lasta av en lastbil med 2-3000 takpannor. Perus Challenge har skänkt dem till ett ungt par med barn i Pumamarca. Förutom takpannor var lastbilen full med bambu rör. Antar det används vid takbygget, bara att lasta av.

2-3000 takpannor skall flyttas från lastbil till närmare huset.
Kan lova att det kommer kännas i ryggen imorgon.

Nedan hela gänget samt familjen vi hjälper. Precis bakom oss
är husväggarna som väntar på tak. Hoppas de först bygger på
väggarna en bit för annars blir det ett lågt hus.

Foton på Måns

2011-10-25T20:46:00.000-05:00

Måndag, 24/10.

Parasiten har slagit till igen. Faktiskt två olika parasiter, båda ganska tuffa som slagit klorna i Kim. Doktorn ville plocka in Kim till sjukhuset så han frågade mig vad jag tyckte. Absolut värt åka in på sjukhuset med tanke på att vi snart skall gå Inkaleden (fredag). Antar han kommer få stanna där i två nätter, doktorn är extra försiktig eftersom Kim är 52 år. Att få en parasit när man är över 50 år är visst lika illa som när ett litet barn får en parasit.

Vägarna till och från Pumamarca är inte bra. Men de håller nu på att bygga en större asfalterad väg som skall vara klar om någon månad, men Selvy tror mer vägen är klar om ett år. Kommer bli en väg som passerar genom Pumamarca och därefter vidare in i djungeln.

Den nya vägen innebär att det ganska ofta blir stopp när vi åker till Pumamarca, idag var det extra svårt att ta sig fram.

Började idag ge eleverna foton på Måns som jag framkallade i helgen. De blev överlyckliga av att se sin kompis igen. De tycker det är synd att jag snart skall åka hem men de blir ännu mer besvikna på att Måns inte skall åka till Peru. När kommer Måns tillbaka, undrar de.

Måns kompisar på dagis.

Fotboll i Cusco

2011-10-24T08:12:00.000-05:00

Lördag-Söndag, 22-23/10.

Tror jag är inställd på att åka hem, börjar liksom tröttna på Cusco. Redan gjort det mesta. Visst hade Ebba och Måns varit här så hade det varit en annan sak. Är lite mer än en vecka kvar tills hemfärd, och fyra av dem dagarna kommer jag tillbringa på Inkaleden.

Har länge planerat att gå på en ligamatch i fotboll. Har varit omöjligt en tid för en person omkom i Lima vid läktaroroligheter för någon månad sedan. Så ligan har varit stängd en tid. Men äntligen har den fått köra igång, så hela gänget skall på fotboll.

Biljetten köper man genom ett håll i väggen.
15 Soles för långsidan.

Den här matchen har verkligen allt. Cusco som spelar i rött ligger lite dåligt till i början. Publiken är allt ifrån nöjd. Redan tre minuter in börjar de busvissla sitt missnöje. Antar motståndarna ligger långt ner i tabellen med tanke på publikens krav. Efter tio minuter blåser domaren straff för Cusco. Men linjedomaren ändrar hans beslut. Kapningen skedde visst utanför straffområdet. Tre minuter senare avgörs nog matchen. Rött kort för motståndarna. En eftersläng, frisparken var mot Cusco men en knytnäve i ansiktet på Cusco-spelaren skickade en motståndare av planen. Två minuter senare gör Cusco sitt första mål.

Är inte fullsatt men vad gör väl det.
Man får ju bra platser om det inte är
så mycket folk.

Strax innan halvtidsvila står det 2-0. Då börjar det regna. Priset på Poncho steg med 100% så snart regnet började falla (2 Soles). Många av oss köper regnponchos. Regnet blir tyngre och tyngre tills det går över till hagel. Domaren verkar bryta matchen. Vi flyr undan haglet in i arenans innandöme. Efter 10 minuter slutar det hagla och vi vågar oss ut igen. Det är visst halvtidsvila, antar domaren struntade i sista minutrarna av första halvleken.

I andra halvlek gör Cusco ännu fler mål.
Utklassning! 5-0 till Cusco. Fast det är ju
så här man vill se en fotbollsmatch. Många
mål och laget man för dagen stödjer går hem
som vinnare.

Batman till stan

2011-10-24T07:46:00.000-05:00

Fredag, 21/10.

Idag strax innan klockan elva lämnade Tihan volontärslivet för den här gången. Han har redan börjat planera för att komma hit nästa år. Kanske i ett halvår. Nu skall han iväg till djungeln i nästan två veckor. Har förstått att djungelresan innebär ett renlevnadsliv. Sista veckan har han inte fått äta kött, fisk och ost m.m. Ingen alkohol heller. Så skall det vara i 25 dagar.

Vad gör man när man är enda volontären i huset. Den nya gruppen kommer ju hem senare i eftermiddag men inte vill man stanna själv i huset. Kom på att jag under mina två månader bara åkt lokaltrafiken två gånger. Så dags att åter testa på Batman in till stan. Kostar 60 cent (~ 2 kr). En taxi in till stan kostar 6-10 Soles (15-25kr) så kanske inte så konstigt det blir mest taxi. Taxi till stan tar 15-20 minuter. Batman tar 30 minuter.

Testar även på McDonalds, en meny kostar här ca: 15 soles (< 40 kr). Ingen kulinarisk upplevelse direkt.

Möte med tjurar

2011-10-21T10:05:00.000-05:00

Torsdag, 20/10.

Jag och Tihan är de enda volontärerna i huset. Nya gruppen har åkt iväg mot Sacred Valley. Heather och Stephanie har åkt till Lake Titaca. På torsdagar har vi aldrig lektioner så en lugn dag framför oss. Visst vi har talleres (textilverkstad) men först efter klocka 15.

Tihans sista dag, han åker till djungeln imorgon fredag. Trist att tappa min "wingman". Han är den sista från första gruppen, som jag än så länge ser som den bästa gruppen. Beror inte enbart på att Måns och Ebba ingick i den gruppen.

Jag har hjälpt Nico att ta foto på talleres produkterna (Halsdukar, armband, halsband m.m) under några dagar. Jane försöker få igång ett samarbete med en website som säljer rättvisemärkta varor. Hon ville ha mer foton så istället för vanlig talleres skall vi ta foton.

Nicos 5-åriga dotter följde med till
talleres.

Vi startade som vanligt i Quilla Huata men efter en timme skulle vi ta oss till Pumamarca där de har de flesta varorna.

Quilla Huata talleres.

Nico sade till mig och Tihan att vi går till Pumamarca. En tur på 10 minuter. Jag och Tihan tittade på varandra, 10 minuter... Minns väldigt väl har bra Nicos antagande av tidsåtgång för att bestiga Piqol-berget. Tog drygt fyra timmar istället för två.

Bara att börja traska. Efter en bit ser vi tjurar, och de är lösa, bönderna driver dem hemåt. Plötsligt blir en tjur irriterad på en annan och de börjar bröla och stångas. Jag och Tihan försvinner 50 meter ut på en åker för att inte bli överkörda av dessa tjurer. Även Nico var skraj, hans dotter är ju med så förståeligt att man inte står kvar.

Efter att fortsatt gå i en kvart hör jag Nico säga oouups. Han har stannat och stirrar framåt. Då ser jag dem, ännu fler tjurar påväg hemåt. Som tur är är stigen omgärdad av höga taggbuskar så jag och Tihan tar oss över på andra sidan av dem. Naturligtvis hoppar det då över en tjur till vår sida, 40 meter framför oss. Vad skall man göra... ...Tihan är ju rödhårig så antar tjuren tar honom först. Som tur är ser en bonde till att tjuren hoppar tillbaka upp på stigen, mindre än 10 meter framför oss. Borde naturligtvis tagit kort på denna händelse men av någon konstig anledning kom jag inte på att ta fram kameran.

Efter det mötet slapp vi fler möten med tjurar, och vi var nog framme vid Pumamarca innan det gått 30 minuter.

Tog en del foton på produkterna.

Behöver ingen jacka längre

2011-10-21T09:24:00.000-05:00

Onsdag, 19/10.

Något har hänt... När jag först kom hit kunde det vara väldigt kallt. I huset, på kvällarna samt ibland även under dagtid. Var ju även en del regn som gjorde att folk trodde regnperioden redan startat. Visst kan regnet fortfarande falla lite men inte så det stör så mycket. Men det har blivit varmare. Ingen av de nya volontärerna går med inneskor, bara i strumpor. För en månad sedan hade det inneburit förkylning eller värre. Att åka in till stan på kvällen kan man nu göra utan jacka, en omöjlighet då temperaturen var 2-3 grader för en månad sedan. Antar regnperioden är här men utan så mycket regn. Skall inte klaga för skönt slippa släpa på jacka. Men visst önskar jag ibland de nya skall få lida som vi gjorde tidigare.

Onsdag var ännu en skoldag där konstruktionsarbetet är i centrum. Hade själv två pass med konstruktion.

Går åt mycket vatten att göra murbruk

av leran. Li-ni lyckades inte ta sig förbi
tjuren som var törstig, bara att hämta

mer vatten.

Tihans sista konstruktionsdag. På fredag
sticker han till djungeln.

Efter genomförda spanskalektioner var det middag i Cusco, Baco hette restaurangen. En helt okej restaurang med nivån strax under de allra "finaste" restaurangerna. Var Stephanie's sista kväll. Nya gruppen skulle till Sacred Valley på torsdagen så var risk för en repris. De var väldigt vilda kvällen innan sin hästridning och fick betala under ridningen.

Blev självklart en hyfsat vild kväll, Selvy var med och han har en förmåga att få igång folket. Tror det blev en tyst bussfärd mot Sacred Valley på torsdagsmorgonen.

Bygga växthus

2011-10-19T18:59:00.000-05:00

Måndag-Tisdag, 17-18/10.

Äntligen får man lite avlastning. Med de nya volontärerna på plats kan jag sätta sex personer på konstruktion. Är extra kul nu för nu är det dags att mura upp väggarna. Går riktigt fort med de nya volontärerna.

Känns väldigt bra att vara fulltaliga även i skolan, så nu är vi tre volontärer på varje lektion. Får se nästa vecka när vi tappar Tihan och Stephanie om det är mer lämpligt med två lärare.

På måndagen var jag med om en ny sak. Fem minuter innan Bild&konst lektionen var slut hördes ett smatter av smällare från skolgården. Gick mot dörren för att se vad det var frågan om men hann inte dit innan eleverna började dra och knuffa mig ut på gården. De gav inte upp förrän jag och de två andra lärarna var innanför en vit målad ring. Det var brandövning. Därefter sprang de äldre eleverna för att hämta bårar för att hjälpa de skadade. Kan tänka mig att det tar lång tid för ambulans/brandkår att ta sig till skolan, om det nu finns någon ambulans/brandkår.

Inte rädd för nya volontärerna

2011-10-19T08:49:00.000-05:00

Lördag-Söndag, 15-16/10.

Vi undrade nog var det var för tokstollar som var här som volontärer efter utgången. Men lördagen visade på att de var väldigt mänskliga. Guiden för rundturen på hästarna sade till oss att det varit den tystaste gruppen någonsin. När de kom hem bad de om en lugn kväll med Pizza och video. Kändes bra, hade de alltid varit som under fredagsutgången hade det inte varit kul.

Även söndagen var en lugn dag, liten tur in till Cusco.
Ser fram emot måndagen för då kommer konstruktionen av växthusen kunna ta fart samt att jag själv kan slippa någon lektion.

Australiensare i volontärshuset

2011-10-19T08:39:00.000-05:00

Torsdag-Fredag, 13-14/10.

Tre timmar försenade anlände vi till Cusco. Bussen var redan två timmar sen från stationen i Ica men lyckades tappa ännu en timma. I normala fall tar bussresan 15 timmar så en tuff resa utan försening.

När vi steg in i volontärshuset var det åtta nya personer att hälsa på, en kanadensare och resten från Australien. Selvy hade redan introducerat dem så jag slapp göra det. Ganska skönt för blir en hel del jobb för mig nu när Jane är borta. Fixade iordning schema för kommande vecka samt delade in dem i spanska grupper, därefter se till att de inte anstränger sig för mycket så de får höjdsjukan.

Var ganska kul att åter åka upp till Pumamarca på fredagsmorgonen. Idag var nya volontärerna med för att observera men på måndag kommer de börja göra nytta.

På kvällen skulle vi alla gå ut, även Selvy. Australiensarna skulle rida häst på lördagen så vi tänkte det var kul att skicka dem på det med en liten baksmälla. Vi hade inte räknat med att de skulle vara så tokiga som de var. Det dansades på bardiskar, de flesta behöll sina kläder på men en och annan tokig australiensare såg till showa utan skjortor m.m.

Klockan 02:00 hjälpte jag Selvy skicka hem dem, en del ville vara ute längre men övertygade dem att det skulle komma fler dagar/kvällar.

Guide keps i öknen

2011-10-17T08:22:00.001-05:00

Onsdag forts, 12/10.

Då var det dags för sista äventyret på denna åtta dagars resa i södra Peru.
En bussfärd på två timmar förflyttade oss från Nasca till Ica. Här skulle vi ut i öknen för att testa på sandboarding, som snowboard men på sand. Skulle även få åka bil på sanddynerna, skall vara som att åka Balder på Liseberg, kanske t.o.m. värre.

Framme vid sanddynorna, vet inte om det var en äkta oas men man blev lite sugen på att bada. Fanns säkert krokodiler i vattnet så stod över.

Bilarna körde väldigt fort men vet inte om det berodde på vår förare (kändes onödigt försiktig) eller på placering i bilen för i övrigt var bilfärden en lugn resa. Hade hoppats på lite mer luft mellan sanden och bildäcken. Däremot blåste min Guide keps av redan under första minuterna. Föraren gjorde en vändning men sade till honom att strunta i kepsen. Borde väl snart få en ny keps med EDB eller vad namnet nu kan bli framöver så Guide kepsen hade gjort sitt.

Sandboarding var däremot en upplevelse. En del trodde de var tuffa genom att stå på brädan. Men oj så fel de hade. Då gick det väldigt långsamt. Istället skulle man åka ner på magen med huvudet före. Svårt att bedömma hastigheten men Tihans keps flög av i den längsta backen, 300m lång. Han hade tur att en kille som stod på brädan hämtade upp den i backen.

Sista backen, 300m? Här var jag luftburen i några meter till skillnad från bilen. Tror jag hade vaxat brädan lite för bra för gick otroligt fort.

Efter detta äventyret väntar en 15 timmar lång bussfärd för att vi åter skall vara i Cusco.

Nasca

2011-10-16T19:59:00.016-05:00

Onsdag, 12/10.

Direkt efter ankomst med nattbussen till Nasca var det dags att ta sig till Nasca flygplats. Där väntade ett sportplan på oss.

Förutom jag och Tihan var det tre passagerare från Peru

samt två piloter i flygplanet.

Häng med när vi startar.

Från luften fick vi se ett femtontal av de berömda

Nasca-figurerna. Här en bild på apan.

En bild på kolibrin. Blev många kort och

filmsnuttar under vår 25 minuters rundtur

i flygplanet.

Från luften ser man hur torrt det är kring

Nasca, helt enkelt ökenlandskap så långt

man kan se. Tihan var väldigt glad när vi

landade. Han såg de första 10 figurerna

därefter koncentrerade han sig på att

inte spy.

En överflygning över två Nasca-figurer.

Landning i Nasca.

Efter flygturen tog vår guide oss till en gammal

begravningsplats där man kan se 1000 åriga

mumier. Är så torrt att de bevarats väldigt väl.

Kondorer

2011-10-16T19:54:00.001-05:00

Tisdag, 11/10.

Väckning klockan 05:15 och avfärd 45 minuter senare. Det tar två timmar att åka till klippan där man kan se kondorer sväva ovanför huvudet. Oftast ser man bara kondorerna mellan 08:00 och 10:00 på förmiddagen. Det är då de väljer att lämna sin klippa nere i Colca Canyon för att med hjälp av varma vindar ta sig uppåt. När vi kom fram (08:00) var det redan en hel del som stod och tittade efter kondorer. Men inga hade visat sig. Tog ungefär fem minuter efter vi anlänt så såg vi en kondor sväva en bit under oss. Ytterliggare fem minuter senare hade den tagit sig upp till vår nivå. Det var brun kondor, då är den yngre än nio år.

En kondor svävar förbi en av de lägre

utsiktsplatserna.

Någon minut senare är den precis vid

oss som stod vid övre plattformen.

Tio minuter efter den yngre kondoren

visat sig dök den första vuxna kondoren

upp. De är svarta med vit markering

över vingarna.

En vuxen kondor svävar två meter

ovanför mitt huvud.

Förutom de svävande kondorerna var
det en ung kondor som landade bara
fem till tio meter ifrån oss.

Man är aldrig ensam vid Cruz de Kondor.
Men så finns det inget annat ställe där
kondorer svävar två meter ovanför huvudet.

Är inte bara kondorer som blir fotograferade. Vet inte varför men precis när en stor vuxen kondor svävade ovanför oss ville en tjej ta ett foto. Trodde hon ville jag skulle ta kort på henne men hon ville att hennes kompis tog kort på mig och henne ihop. Kanske var det för jag är lång?

Efter att sett alla dessa kondorer åkte vi mot Arequipa för att senare på kvällen ta nattbuss mot Nasca. Var fruktansvärt nöjd med att sett kondorerna. Vår guide gav oss 70% chans att se dem. Skulle vi åkt om två veckor är chansen 40%. Därefter nästan omöjligt att få se dem.

Mot Colca Canyon

2011-10-14T18:44:00.004-05:00

Måndag, 10/10.

Tidigt på morgonen hämtades vi av vår guide för avresa mot Colca Canyon. Vi hämtade upp fler personer, sammanlagt var vi åtta som skulle till Colca för att se kondorer. Den här gången var det Tihan som fick prata med lite landsmän, två äldre damer från Syd Afrika var med. I övrigt var det mest amerikaner.

På väg mot vårt hotell i Colca Canyon åkte vi genom en nationalpark. Vi stannade för att titta på Vicunas, ett vilt lamadjur, samt en hel del alpackas samt lamor.

Vicuna

Massor av Alpackas samt Lamor.

Vägen mot Colca Canyon slingrar sig upp i bergen, högsta punkten var 4910 meter. Här skall man inte få för sig att springa, kan få betala dyrt isåfall.

När vi anlänt till hotellet och ätit lunch visade vår guide omgivningen, därefter åkte vi för att bada i varma källor. Vattnet höll säkert 40 grader, men själva källan håller visst över 90 grader så glad de kyllt ner vattnet lite.

Efter badet var det bara att åka hem till hotellet, äta middag och gå och lägga sig. Skall upp tidigt för att ta oss till Kondor utsiktsplatsen "Cruz del Condor".

Arequipa

2011-10-11T20:23:00.013-05:00

Söndag, 9/10.

Arequipa är Perus andra stad, mycket större än Cusco. Trots det var det mycket stängt på en söndag. I Cusco är det alltid öppet, barer som restauranger.
Trodde vi skulle på stadstur på eftermiddagen men receptionen ringde oss halv nio och sade att stadsturen skulle ske kl.9.

Var bara jag och Tihan på stadsturen. Var bl.a. inne i ett kloster där kvinnor/nunnor hållt vilda fester istället för att ägna sig åt Gud.

Efter stadsturen hoppade jag i hotellets pool, första doppet i Peru. Kanske var det tjugo grader varmt?

På kvällen åt vi på restaurangen Zig Zag, blev förvånnad när de gav mig en haklapp! Förstod varför när maten dök upp, köttet jag beställt kom in på en väldigt varm lavasten. Så köttet stektes fortfarande, skvätte en del därav haklapp. Kul med lavasten men så är det många aktiva vulkaner runt omkring Arequipa så det hör hemma där.

Taquile

2011-10-11T20:14:00.013-05:00

Lördag, 8/10.

Lucienda väckte oss strax efter kl. 6. Vi tog oss ner till köksbyggnaden där väntade nybakt bröd. Brödet var nog friterat men väldigt gott.

Efter frukost var det dags att gå ner till hamnen för avsked. Var kul att höra de andras berättelser om husförhållandet. Många hade varit utan el.

Efter en timmes båtfärd var vi framme vid ön Taquile. Där skulle vi besöka torget samt äta lunch. Torget var stendött så funderade över varför vi var på ön över huvudtaget. Lunchen räddade situationen, fick äta en väldigt god trout rätt. Trout är en fisk, tror den är nära släkt med regnbågslax, eller så är det regnbågslax?

Efter lunchen fick vi gå ner för 500 trappsteg för att nå båten. "Gringo killer" kallas trappan.

3 timmar senare var vi i Puno. Hade några timmar att slå ihjäl innan nattbuss till Arequipa. De timmarna slog vi ihjäl på marijuana-baren.

Amantani

2011-10-09T17:17:00.010-05:00

Fredag, forts 7/10.

Lunchen åt vi i köket, ett rum med öppen eld och jordgolv. Fanns en lampa som drevs av sollcell på taket av huset.

Efter lunchen förde Lucienda oss till torget där vi möte övriga resenärer och vår guide. De som ville skulle bestiga öns bergstopp. Var lite tveksam efter att fått kämpa från båten till Luciendas hus. Efter 40 minuter var jag och Tihan på 4300m höjd. Lite skönt efter att gett upp toppen vid volontärshuset.

Efter att tagit oss ner till torget hämtades vi av Lucienda och hennes 12 åriga son Abraham, han höll oss sällskap i vårt rum tills middagen var klar. Först soppa, därefter ris med någon gryta, var gott och det var varmt så inte lika rädd för parasiter som vid lunchen.

Strax innan klockan åtta tog Lucienda oss till en lokal där det skulle dansas. Jag och Tihan var klädda i ponchos och mössa. Vi var först i lokalen så undrade hur de andra skulle se ut. En efter en av våra medresenärer dök upp. Killar var klädda som oss och tjejerna hade dräkt med kjol. Vi såg ut som öborna. När dansen startade såg allas "mammor" till att alla dansade. Var kul.

Alla var trötta så alla lämnande festen innan kl.22. Vi såg att Lucienda hade somnat vid ett tillfälle så fanns ingen anledning vara uppe längre.

Lake titaca

2011-10-09T16:51:00.015-05:00

Fredag, 7/10.

Tidigt på morgonen blev vi hämtade med minibuss, i den satt redan massa glada resenärer som vår guide sade var vår familj för kommande två dagar. Väl nere i hamnen bordade vi en motorbåt som var inredd som en buss. Efter en halvtimmes färd lade vi till vid en av de flytande öarna.

Kändes annorlunda att ta några steg på ön, vassen gungade oroande under en. Några av kvinnorna på den ö vi besökte visade oss deras hem, självklart bestod husen av vass. Testade sängen som faktiskt var riktigt skön. Därefter var det dags att åka med en vassbåt på en tur. Kändes stabil.

Efter en timme med Urosfolket var det dags att åter stiga in i vår bussbåt. En tre timmars resa hade vi framför oss. Vi skulle ut till ön Amantani där vi skulle bo hos någon av lokalbefolkningen. Tre timmar på en liten båt var skittrist, men då fick man veta en del om medresenärerna. Vi var 15 personer plus guide och båtförare. Förutom jag var det fyra svenskor, en mamma med 23-årig dotter från Växjö. Två damer från Malmö som ibland pratade ungerska med varandra så tog ett tag innan jag förstod de var från Sverige. Alla fyra skulle efter Lake Titaca till Cusco så gav dem några restaurangtips. Två danskor i 25 års åldern var också med, de var ute på en tre månaders
resa i Sydamerika, de hade nu varit i Peru under en månad och skulle strax vidare till Bolivia.

Väl framme fick jag och Tihan en ny "mamma", Lucienda, som skulle ta hand om oss. Blev dödstrött när jag följde henne upp för sluttningen, ön var hög och brannt och titaca ligger på 3800m höjd. Väl vid huset visade det sig att det fanns elektricitet, lyx. Luciendas mamma hade lagat i ordning vår lunch. Först soppa, sedan stekt ost med potatis och grönsaker. Vågade inte äta grönsakerna, är fortfarande rädd för parasiter.

Buss till Puno

2011-10-09T15:57:00.006-05:00

Torsdag, 6/10.

Bussresan från Cusco till Puno tog 9 timmar! Men närmare tre av dem är inte i bussen utan man besöker sevärdigheter. Bl.a. Besökte vi en inka ruin som både jag och Tihan var imponerade av. Den skiljer sig mycket från övriga inkalämningar. Trodde först man fuskat och byggt upp ruinen men den var äkta. 12m hög.

Väl i Puno checkade vi in på bästa hotellet hittills, hade en dusch som platsat i Sverige. Hittade en bar på huvudgatan som var annorlunda. Barägaren själv kunde man trott kom från Jamaica med rastaflätor m.m. Efter några drinkar var vi hans favorit kunder. Helt plötsligt började han röka marijana som han erbjöd oss, inget för mig och lite förvånande att det skedde så öppet.

Påväg mot Titaca

2011-10-05T18:50:00.000-05:00

Onsdag, 5/10.

Ännu en dag på Pumamarca är avklarad. Känner verkligen att en liten paus kommer väldigt lämpligt. Var iofs kul idag på idrotten. Vi spelade fotboll, 1:a och 2:a klassen så var ganska lätt att dominera. Selvy var med, spelade för andra laget. Hans teknik var bländande men med svensk klassisk taktik att spela defensivt och gå på kontring visade sig vinstgivande.

Skall strax ut för att äta pizza på en restaurang som Selvy's kompis äger. Skall vara den bästa i Peru. Perfekt uppladdning inför Tihans och mitt långa äventyr. Har packat en ryggsäck, känns som lite för lite grejer. Skall ju vara borta i åtta dagar, för lösa de problemet efter vägen. Tjejerna som skall gå Lares Trek fick lite av en chock när de fick reda på att de hämtas upp 03:30... ...jag och Tihan hämtas upp vid 06:30.

Lär dröja ett tag innan jag kan uppdatera bloggen... ...å andra sidan kommer jag säkert ha massor att berätta.

Väntan på äventyr.

2011-10-05T09:10:00.000-05:00

Måndag-Tisdag, 3-4/10.

En dag på Pumamarca med lektioner samt en dag på Pumamarca med konstruktion passeras fort. Har liksom gjort det mesta nu så känns som rutin. Hoppet till äventyr är istället inställt på den åtta dagar långa rundtur jag och Tihan skall göra i södra Peru. På torsdag morgon försvinner vi från volontärslivet för drygt en vecka. Bra för mig för då kanske man åter får blodad tand för lektioner och konstruktions arbetet.

Vår resa startar med en turistbuss med sikte på Puno. Puno är en hamnstad vid Titaca sjön. Vi kommer naturligtvis att bege oss ut på vass-öarna samt övernatta på en ö. Övernattningen sker hos någon av öborna så lär vara primitivt. Efter några dagar vid Titaca sjön kommer vi åka iväg till Arequipa, en stad som skall vara väldigt vacker. Där kommer vi vara i två nätter. Är man i Peru vill man se kondorer så efter Arequipa kommer vi bege oss till Colca canyon, där det är stor chans att man får se dessa stora fåglar.

Nasca linjerna är nästa mål på resan. Vi skall upp i ett litet sportplan för att se dessa gamla figurer. Därefter hoppas vi få tid över för att testa på sandboarding. Åka surfbräda på ökensanden. Fick ett mail igår från den kanadensiska familjen (volontärerna, Paul, Heather & Chloe) som nästan gjort samma resa som jag och Tihan skall göra. Sandboarding hade varit väldigt roligt.

Vissa mål skall man inte nå.

2011-10-03T18:24:00.000-05:00

Söndag, 2/10.

Det finns en bergstopp nära volontärshuset som Nico tänkte ta med mig och Tihan till.
Berget heter Cerro Picol, enligt Nico någonstans mellan 3800-3900 meter. Efter lite efterkontroll är toppen vi siktade på minst på 4000 meters höjd, kan vara 4300 men fanns en topp på berget som såg lite högre ut än vår topp, vår topp har ett kors på toppen.

Foto från volontärhuset mot toppen.

Enligt Nico skulle det innebära en vandring på två timmar för att nå toppen. Det skulle sedan ta en timme ner. Verkade lite märkligt för Jane hade sagt fem timmar upp och två timmar ner. Vilket fall som helst klockan tio var man redo att vandra upp till toppen. Nica hade sagt till oss att vi äter lunch däruppe så ta med smörgåsar o.s.v. Det är en vandring på tjugo minuter för att ta sig ur stadsdelen, till början på vildmarken, så redan då började vi ana att det nog tar mer än två timmar till toppen. Nico hade aldrig varit där men trodde sig veta hur man tar sig upp.

En sådan vandring det blev, Nico hittade inte stigen men löste det problemet att attackera rakt mot toppen. Efter en timmes klättrande hade vi kommit upp en tredjedel av berget, då var det dags att vila i några minuter samt för att ta kort.

Vid gott mod men visst är det jobbigare än vi trott.

Började redan nu fundera över om det verkligen var värt besväret att ta sig till toppen, var ordentligt tufft att ta sig uppåt, syret tar slut fort på den här höjden. När vi tagit oss igenom sista skogsdelen var det dags för nästa kort samt en välbehövd andningspaus.

Högt upp men en bra bit kvar till toppen. Kanske har vi

nått upp till två tredjedelar. Härifrån fanns det inga träd, bara

gräs och buskar.

Var nu väldigt nära att ge upp. Det kändes lite farligt att klättra, var kanske inte ett stup man klättrade upp för men ett fall skulle innebära ett par volter ner innan man kunde stanna. Det kändes som att Nico sprang upp medans jag och Tihan fick kämpa. Jag lät nu Nico springa lite i förväg, Tihan var mitt emellan oss. Kände att jag behövde spara energi för mjölksyra i benen skulle nu vara förödande.

Som tur var hittade vi då stigen. Att följa den var en enkel match trots att stigen gick precis efter bergsluttningar kändes det betydligt säkrare att gå på den än tidigare klättring rakt upp.

Efter att gått på stigen i tjugo minuter insåg vi att den inte skulle ta oss till toppen. Vi hamnade mer på bergets sida än framsida där stigen skall finnas. Nico löste även detta problem med att börja gå rakt mot toppen. Nu var det ordentligt brant så gick inte gå i zick-zack utan man drog sig delvis upp med hjälp av att ta tag i gräset. I detta läget hade begäret att nå toppen helt försvunnit, nu gällde det att inte trilla ner. Avståndet mellan mig och Nico var nu såpass långt att jag inte med säkerhet kunde se vilken väg han tog. Men tillslut var han på toppen. Jag hade då ca: 300 meter kvar för att nå toppen.

Då tog jag beslutet. Jag avbryter, struntar helt enkelt i toppen. Är säkert den som varit närmast toppen utan att nå den. Kändes som ett av de klokaste besluten jag tagit, fanns inget som lockade mig att ta mig vidare mot toppen. Blev lunch för mig på en klippa 300 meter från toppen, kanske 100 meter i höjdskillnad. Var ordentligt kallt och blåsigt på berget.

Min postition då jag väljer att inte ta mig vidare mot toppen.

Toppen, Nico har nått den.

Efter att signalerat Nico att jag inte tänkte ta mig upp till toppen utan istället var beredd att ta mig ner så påbörjade vi nedstigandet från våra olika positioner. Jag visste att jag hade stigen nedanför mig så var bara att börja glida ner på gräset i lämplig hastighet. Som att åka ner på is men med hjälp av att ta tag i gräset undvecks okontrollerbar fart. Efter att åkt ner ~300 meter på gräset fann jag stigen. Efter att börjat röra mig hemåt på den stötte jag på både Nico och Tihan. På nervägen fann vi den riktiga stigen upp till toppen. Nu kunde vi följa den nedåt. Tog drygt en och en halv timme att ta oss ner till staden.

Så här i efterhand är jag fortfarande glad för att jag valde att inte nå målet, hade säkert behövt ytterliggare en timme att ta mig upp. Visst hade vi gått på vanliga stigen istället för att klättra upp för berget så hade jag säkert nått toppen. Men nu kommer jag minnas äventyret ännu bättre. Ett misslyckande men ändå en seger.

Bara för man kan nå ett mål är det inte säkert det är det bästa att nå det.

Klippa sig i Peru

2011-10-03T09:35:00.000-05:00

Lördag, 1/10.

Nu har man varit här i en månad så håret har växt en del. Men vågar man klippa sig utomlands?

Hade varit ute på kvällen med mina volontärskamrater och denna lördag var den hittills värsta i att känna av gårdagens dryckesintag. Och då var vi hemma redan vid midnatt. Konstigt, men kanske var det lite sämre råvara i något av glasen. De båda tjejerna hade tidigt på morgonen åkt till Sacred Valley så jag och Tihan skulle vara ensamma i huset över helgen.

När jag hämtat mig en smula från gårdagskvällen tog jag beslutet att gå och klippa mig. Min spanska är ju inte bra men lyckades få fram informationen att det säkert var fem veckor sedan jag sist klippt mig.
Då åkte rakapparaten fram och innan jag hunnit säga ett ljud var frisören i full gång. Blev lite kortare än jag tänkt mig men hur stoppar man någon när man inte kan språket så bra. Lyckades dock stoppa frisören från att raka mig med rakkniv i ansiktet, rakning kring nacken och vid öronen gick inte att stoppa. Annorlunda känsla att någon annan leker runt med rakkniv kring halsen.

Före klippning

Efter klippning.

För övrig kostar det sex soles att klippa sig, det är ungefär 15kr. Så man kan väl inte klaga så mycket.

Förlovade på Machu Picchu

2011-10-01T18:40:00.001-05:00

Nu när vi kunnat berätta det för våra föräldrar är det dags att även ge er informationen om att jag och Ebba förlovade oss på Machu Picchu, 19/9. Tanken att det var ett bra ställe att förlova sig på dök upp någon vecka innan vi lämnade Sverige. Vi trodde nog vi skulle hitta lite förlovningsringar här i Peru att välja mellan men har faktiskt inte hittat några alls. Så det fick bli ett tygarmband som tillverkats på talleres som fick symbolisera ringarna.

Ebba berättade nyheten för övriga volontärer i helgen så var kul att fira med dem. Ebba och Helena har förklarat att man har ett år på sig att gifta sig efter en förlovning...

Sista dagen i september

2011-10-01T18:27:00.000-05:00

Fredag, 30/9.

Då var det sista dagen i september. Det betyder att jag nu varit i Peru i en månad. Har varit en fantastisk månad. Och peppar, peppar... ...har klarat mig från parasiter. Visst det är ju en del av oss volontärer som fått en parasit, bl.a. Måns, men i det stora hela trodde jag nog att fler skulle blivit sjuka.

Pratade med Ebba via Skype imorse. Var skönt att höra att de mådde bra, och att resan hem inte varit en katastrof. Ebba var väldigt glad för att Helena varit med till Amsterdam som resesällskap.

För mig i Peru var det en vanlig volontärsdag så strax innan klockan tio åkte vi upp mot Pumamarca. När vi kom fram fanns inga barn på "Kindy", de var lediga av någon anledning. Var kanske okej för jag hade inte hunnit förbereda lektionen så mycket. Så istället för att leka med tre till femåringar tillsammans med Stephanie så blev det att hjälpa Rufino. Det var ruskigt hårt arbete. Betong skulle blandas ihop, självklart helt utan maskiner (cementblandare fanns men användes inte, ibland tror jag Rufino testar oss hur mycket vi klarar av). Kändes ändå kul att börja skyffla i betong i rännan för växthusets vägg. Efter en timme skulle vi ha datorlektion så vi kunde smita undan från det hårda arbetet.

Att "Kindy" barnen inte var på skolan idag medförde att vi hade ganska mycket frukt. Vi hade dessutom tagit med oss bananer som vi inte hunnit dela ut på onsdagen, kom upp så sent. Så jag frågade Selvy om vi inte kunde ge dem två frukter, en mandarin och en banan. Självklart fick vi göra det och barnen var väldigt glada och samtidigt lite förvånade.

Kaos på talleres

2011-10-01T11:43:00.000-05:00

Torsdag, 29/9.

På torsdagar har vi inga lektioner, vi har ett volontärsmöte kl. 10:00 som jag håller i nu när Jane är i Australien. Idag tog mötet en kvart så en bra dag.
Tihan dök inte upp, han var för trött efter gårdagens utgång. Visst kunde vi väckt honom men killen är ju 22 år så han fick sova vidare.

15:30 åker vi upp till Quilla Huata för talleres (textilverkstad). Blir första gången för mig i Quilla Huata, tidigare har jag varit kvar i volontärshuset med Måns. Eftersom det är i slutet av månaden så kommer vi betala ut pengar till dem som fått saker sålda under månaden. Hade listor för betalningen och en plan att jag och Tihan sköter betalningen medans Heather och Stephanie skall sköta utdelning av nytt material (Garn m.m.).
Quilla Huata ligger några kilometer ifrån Pumamarca, det är samma väg som vi alltid åker så vi passerade Pumamarca när vi åkte upp. När vi slagit upp portarna insåg vi att Iris inte var där. Iris är socialarbetare och den som håller i mycket av kontakterna med kvinnorna.
Visade sig även att de listor som fanns på talleres över vad varje person lämnat in för försäljning inte stämde med våra försäljningslistor. Iris dök upp efter nästan en timme och vi lyckades betala ut pengar till drygt tio personer. Men säkert närmare det dubbla blev utan pengar så får se vårt äventyr som ett misslyckande.

Nästa gång tänker vi ta med oss Nico så vi kan göra oss förstådda samtidigt som vi får chansa lite i matchningen mellan de olika listorna.

När jag kom hem till volontärshuset hade jag fått ett sms från Ebba. Hon hade kommit fram och båe hon och Måns mådde bra. Det sms:et räddade dagen :-)

Liten onsdagsfest i Cusco

2011-09-30T14:22:00.000-05:00

Onsdagkväll, 28/9.

Som tur är har onsdagen blivit en dag då vi går ut för att dricka några drinkar i Cusco. För då fick jag annat att tänka på än hur Ebba och Måns har det på flyget och hur tomt det kommer att vara utan dem.

Tihan, Heather och Nico gjorde mig sällskap till stan, Stephanie valde stanna hemma för hon skulle ha en telefonintervju med ett universitet klockan 08:00 på torsdags morgon. Hon vill bli sjuksköterska och ville vara i toppform under intervjun.

Toppformen är inte så bra dagen efter man druckit den men just för stunden löser drinken Machu Picchu många världsproblem.

I Cusco är krogar öppna varje dag, måndag-söndag. Nico lyckades hitta en som var stängd, Seven Angels. Som straff gick vi till det närliggande Fallen Angel. Skall visst vara med inriktning åt Gay så för Nico ett mycket hårt straff. Fast själva Fallen Angel är ett riktigt häftigt inrett ställe. Har kanske samtidigt bästa maten i stan.

Måns och Ebba åker hem.

2011-09-29T12:36:00.001-05:00

Onsdag, 28/9.

Idag klockan 09:30 hämtades Måns och Ebba med Taxi.
Ingen överraskning för mig men svårt att inte bli lite nedstämd. Måns blev väldigt upprörd när han förstod att pappa inte skulle med i bilen, hoppas det gick över fort. Ebba hade dessutom känt av magen, typiskt inför lång hemresa med flyg. Som tur är kommer Ebba och Måns att ha sällskap av Helena hela vägen till Amsterdam. Känns riktigt bra för det hade varit tufft för Ebba att hålla koll på Måns och väskor helt själv.

För egen del så blev det nästan en ledig dag. Det hade regnat massor under natten och det fortsatte även att regna någon timme på morgonen. Vägen till Pumamarca kan vara farlig om det regnar. Efter att pratat med Selvy några gånger så kom vi fram till att vi åker upp ändå, det hade slutat att regna. Istället för minibuss blev det taxi, de tar sig fram lättare än minibussen på de leriga vägarna.

Kändes konstigt att bara vara fyra volontärer, jag och Tihan och de två nya volontärerna Heather och Stephanie. Eftersom vi kom upp sent blev det bara två lektioner. Sista lektionen var idrott så såg till att vi körde med ett säkert kort, Puma-leken.

Avsked på skolan

2011-09-28T17:54:00.001-05:00

Måndag, 26/9.

Idag var det sista dagen för en del av mina volontärsvänner. Imorgon börjar de åka hem. Paul, Heather and Chloe kommer åka vidare på sin jorden runt resa. Priscilla åker hem till San Diego.

Har filmat hur det var att komma till skolan, gissa vem som är stjärnan i det här volontärsgänget.

Kändes att det var sista dagen men vi jobbade på som vanligt. Har startat med att förbereda för gjutning av betong till växthusets väggar. En halvmeter upp skall vara betong därefter kommer vi lägga på lerstenar som byborna just nu håller på att färdigställa.

När klockan blivit närmare kl 13:00 var det dags för avtackning. Alla ville ge Måns en present. Är nästan så man skäms lite för all uppmärksamhet Måns får. För det betyder ju att alla andra får så mycket mindre uppmärksamhet. Måns fick säkert 20 tal blombuketter samt lika många brev.

Barnen köar för att ge alla som skall hem en kram.

Vem fick mest blommor och brev? Naturligtvis Måns.

Sista helgen

2011-09-27T10:38:00.011-05:00

På onsdag kommer Ebba och Måns att åka hem till Sverige. Själv blir jag kvar i ännu en månad. Kommer kännas konstigt. Vi kommer dessutom bara att vara fyra volontärer efter att de lämnat oss.

Sista helgen blev en stor shoppinghelg. Saker skall med hem. Alla var ute på lördagen för att handla.

Shopping i San Blas.

Vi hann även med att titta in på ett museum, för-colombianska museet. Hade massa föremål från långt innan Inka-tiden. Ett rum var fyllt med guldföremål. Måns passade som vanligt på att sova.

Kvällen blev en stor utgång! Alla var med utom Ebba och Måns. Är ju det som är baksidan med att resa med små barn, blir sällan vi kan festa ihop. Paul åkte hem med Chloe (10år) vid nio-tiden så därefter slapp Ebba vara själv i volontärhuset.

Söndag, 25/9.

Ebba åkte in till Cusco utan mig och Måns, för att handla saker. Vi skulle möta henne klockan 13:30 för lunch vilket vi också gjorde. Efter någon timme på stan var det dags åka hem till de andra. Var många som inte varit utanför dörren p.g.a. lördagsutgången. På kvällen var det dags för finrestaurang, Cicciolinas. Den här gången var det jag som var hemma med Måns medans Ebba fick komma ut och roa sig.

Äta marsvin?

2011-09-24T08:13:00.000-05:00

Fredag, 23/9.

Sent på torsdagskvällen berättade Nico för mig att vi inte skulle upp till Pumamarca skolan, de skulle nämligen ha en aktivitetsdag nere i Cusco. Fick därför 100 Soles (ca: 250kr) så att vi volontärer skulle kunna köpa matsäck till barnen. 100 småbröd, 100 skivor ost, 100 skivor skinka, 100 små juice.paket och 100 mandariner skulle inhandlas.
Tog någon timme på morgonen att handla hem allt och därefter göra klart smörgåsarna.

När vi anlände till aktivitetsdagen visade det sig att det var en lekplats med bl.a. Parishjul och rutschkanor.

Måns sov när vi anlände till lekparken, till barnens besvikelse.

Tvingades till värsta rutschkanan av barnen, men det gillade jag.

Smörgåsarna delas ut till barnen, var enda uppdraget vi hade under utflykten.

När aktivitetsdagen var slut startade vårt nästa äventyr. Har sedan i måndags tjatat på Nico att vi borde få åka och äta marsvin på ett bra ställe, inte på turistställen. Så istället för att äta Santusas goda lunch åker vi alla iväg ut på landsbygden. Santusa liksom de övriga som jobbar för Peru's Challenge är medbjudna, tyvärr kunde bara Santusa åka med.

Marsvin smakar inte alls äckligt, Måns gillade det också. Men det var väldigt lite kött så knappt värt besväret att försöka äta det. Nu har man åtminstone testat på det.

Lika spännande som att äta marsvin var hemresan. Fanns inga Taxi att få tag på och bussarna åkte förbi för de var redan överfulla. Santusa lyckades få en privat person med minibuss att köra oss hemåt. Kanske han skulle låtit bli för han blev stoppad två gånger vid poliskontroller, tror inte han fick böter och vi var glada som kom hem.

På kvällen var det dags för Ebba att åka med de två nya volontärerna på välkomstmiddag. Hon var ju hemma med Måns på den första. Hon hade riktigt roligt. De fick alla dansa med artisterna som uppträdde.

Nya Volontärer

2011-09-23T21:06:00.000-05:00

Torsdag, 22/9.

Idag anlände två nya volontärer från USA. Stephanie samt Heather. Är jag som får introducera de nya volontärerna nu när Jane är i Australien. Var ganska kul, de blev lite rädda när jag berättade att Heather från Kanada blev sjuk för att hon borstat tänderna i kranvattnet i Lima, för det har dem också gjort. Bara att se om de klarar sig från parasiter. De är mellan 20 och 30 år och då är de ju som störst risk att få höjdsjukan så försöker få dem att dricka massor av coca-te.

Idag klockan elva hade Santusa en matlagningskurs för oss volontärer. Resultatet blev en väldigt god kycklingrätt, godaste lunchen hittills och då håller alla Santusas luncher hög klass. De hade även gjort en apelsinkaka som efterrätt, toppbetyg även på den. Själv missade jag kursen eftersom jag introducerade de nya volontärerna till livet i volontärhuset.

På eftermiddagen var det dags för textilverkstad. Lät Ebba representera vår familj, blir lite försent för Måns så jag stannar hemma med honom tillsammans med de nya volontärerna.
När Ebba kom tillbaka hade hon köpt massor av saker, halsduk av alpacka, handgjorda smycken o.s.v. En del saker hon köpte hade en del elever från Pumamarca gjort, extra kul.

Friidrott på gymnastiken.

2011-09-22T18:10:00.000-05:00

Onsdag, 21/9.

För första gången på länge sätter vi oss i minibussen för att ta oss upp till Pumamarca.
Regn och våra resor har hindrat oss under några dagar.

Man undrar alltid vad man skall få se under bilfärden, den här gången var det en fårflock på vägen samt en massa trädstockar. Man får räkna med lite stopp på vägen.

Pumamarca skolan skall snart ha en sportdag då de kommer möta andra skolor i olika grenar. De har därför bett oss hjälpa till att förbereda barnen för tävlingarna. Så idag blev det löpning och längdhopp på gymnastiklektionen. När skolans rektor såg att vi försökte måla linjer med kritor såg han till att fixa fram ett vitt pulver som verkligen gjorde susen.

De älskade att springa och man blev mer eller mindre anfallen av dem när de ville få reda på sin tid, vilket man ser på videon.

Vårt byggande av växthus står still. Vi väntar på att det skall tillverkas material för väggarna. Under tiden gräver vi bort odlingar framför vattenkranarna.

Tihan och Paul sliter med skottkärrorna.

Ibland få vi hjälp av barnen, de älskar att få låna arbetshandskarna.

En dag på jobbet för Måns.

2011-09-22T18:02:00.001-05:00

När Måns är i Pumamarca är han ständigt i centrum, som tur är gillar han det. Denna dagen var han kanske lite mer gnällig än vanligt men inte så konstigt för han har ju en parasit i kroppen.

Direkt när vi anländer så underhåller Måns barnen fram tills lektionerna startar.

För Måns är det alltid Kindy på morgonen, då får han vara med barn som bara är ett till tre år äldre än han själv.

På slutet av dagen hjälper Måns till med uppvärmningen, inför idrottslektionen.

Doktorn på besök.

2011-09-22T16:32:00.000-05:00

Tisdag, 20/9.

Idag blev det en lugn dag. Nico berättade för mig att de hade någon typ av fest i Pumamarca så dagens textilverkstad (Talleres) var inställd. De som gått inkaleden var glada för den nyheten. De blev ännu gladare när det började regna så att man ställde in byggarbetet också, på tisdagar har vi ju inga lektioner utan koncentrerar oss helt på att bygga saker, t.ex. växthus.

Ebba och jag hade bestämt tidigt att hålla Måns hemma, han var ju sjuk i Machu Picchu. Pratade med Nico som tyckte att Dr. Viktor skulle titta på Måns. Dr. Viktor tyckte möjligen att Måns var lite uttorkad så beordrade vätskeersättning . Senare under dagen ringde Dr. Viktor tillbaka, han hade tagit med ett test från Måns. Det visade först ingenting men ett andra test visade på en parasit. Enligt doktorn en mycket svag parasit så inget att oroa sig för. Måns har fått medicin som skall tas tre gånger om dagen tills på fredag. Därefter skall parasiten vara borta.

Machu Picchu

2011-09-21T14:43:00.002-05:00

Måndag , 19/9.
Klockan 08:30 väcker jag Måns, han har inte spytt på drygt tre timmar så vill se om det kan gått över. Han dricker nu ganska mycket vatten och äter en del på en inka-riskaka.

En timme senare är det dags att checka ut, vi gör detta för Måns verkar ganska okej.
Plan C var att försöka behålla ett rum längre men nu när Måns verkar må bättre så tar Måns och jag oss upp till Machu Picchu's entré. Vid entrén möter Ebba oss, Måns blir väldigt glad att se mamma.

Ebba hade under nästan två timmar haft en privat guide på Machu Picchu. Heather hade hoppat över till övriga volontärers guide när de sprang på varandra bland ruinerna. Övriga volontärer är alltså de som gått inkaleden sedan i fredags, bl.a. Heathers 10-åriga dotter så att hon hoppade över till dem var inte oväntat.

Glömde jag att berätta att det regnade en hel del under morgonen, slutade först regna vid nio tiden. Så Ebba fick först uppleva Machu Picchu när det var både dimma och regn.

Ebbas guide frågade mig om jag ville gå med hennes nästa grupp på en rundtur, väldigt snällt och lite lockande eftersom Esmeralda skall vara den bästa guiden. Med vetskapen att jag skall vandra inkaleden om en månad och då få en guidad tur tackar jag nej. Hade varit tufft för Måns att vänta på pappa i två och en halv timme. Istället tar vi själva och gör en tur kring ruinerna. Måns är ganska tagen av gårdagen så han uppskattar inte Machu Picchu så mycket, dessutom har det nu hunnit bli hans normala sovtid.

Visst, Måns kommer inte minnas så mycket av detta men hade varit tråkigt att berätta för honom att han varit väldigt nära Machu Picchu, nu fick han uppleva Machu Picchu under nästan två timmar, varav närmare en timme sovande :-)

Väl nere i Aguas Calientes valde vi äta buffé, då finns det alltid något för Måns. Till vår glädje åt Måns en hel del.

Klockan 16:42 tog vi tåget mot Cusco. Hemresan tog tre och en halvtimme. Sista timmen uppskattades inte alls av en trött Måns.

Macchu Picchu - Bilder

2011-09-21T14:43:00.000-05:00

Machu Picchu ruinen kommer fram ur dimman.

Solens tempel.

Hittade den berömda Coca busken bland ruinerna.

Toppen som man ser på alla foton heter Huayna Picchu, betalar man en slant kan man få klättra upp på det. Lär ta två och en halv timma.

Machu Picchu bergets topp visade sig genom molnen för ett kort litet ögonblick.

Bussvägen upp är ett kapitel för sig, branta stup men såg bara ett kors efter vägen.

En inka-gräsklippare. Är självgående och laddar sig själv.

KATASTROF

2011-09-21T07:07:00.000-05:00

Klockan 02:00 vaknar jag av att Måns är orolig, någon minut senare så spyr han för fullt!
En och en halv timme senare har han spytt ytterliggare två gånger. Börjar inse att det kan bli svårt att få upp hela familjen till Machu Picchu kl 06:30, men man hoppas ju fortfarande.

Både jag och Ebba funderar över vad Måns kan ätit, men kommer fram till att vi ätit samma saker. Måns är ju ganska utsatt, många som vill känna på honom samt att han själv smakar på allt som ser gott ut, kanske fontänen med regnbågslaxarna? Vi beslutar oss för en plan B, om Måns inte känns okej så stannar jag kvar med Måns tills man måste lämna hotellet, utcheckning. Ebba får isåfall åka upp själv med Guiden och Heather.

Måns har sovit i mer än två timmar när Ebba går ner på frukost, 05:30, vill egentligen testa Måns genom att ge honom mat. Då vaknar han och spyr för fjärde gången. Inget annat än att skicka upp Ebba själv till Machu Picchu. Jag skall ju gå inkaleden nästa månad så vet att jag kommer få ny chans till Machu Picchu.

Nya planen är att låta Måns sova så mycket som möjligt. Här måste man checka ut redan klockan 09:30 så om inte Måns spyr mer kommer vi båda att åka upp till Machu Picchu direkt efter sen utcheckning.

Mot Machu Picchu

2011-09-20T15:38:00.003-05:00

Söndag, 18/9.

Redan klockan 06:15 skulle vi bli upplockade av en bil som skulle köra oss till tågstationen i Poroy. Av erfarenheten från Lima då vi inte blev upplockade så började vi bli lite oroliga när klockan passerade 06:30. Vi hade nummer till chauffören men varken jag, Ebba eller Heather förstod oss på telefonen i volontärshuset, verkar behövas telefonkort för att kunna ringa. Tog beslutet att låsa upp min iPhone som jag hittills enbart använt som klocka samt att surfa på om det finns Wi-Fi. Försökte ringa chauffören men kom inte fram. Försökte även ringa Nico, som sköter alla resor men inget svar, det var ju tidigt. Tog beslutet att ta en taxi kl.06:40, vilket var tur för det var långt till Poroy stationen. Man måste vara på perrongen senast en halvtimma innan avgång, vi klarade den tiden med mindre än 10 minuter.

Tågresan till Machu Picchu tog drygt tre timmar. Var kul att se hur landskapet ändrades mot mer och mer regnskog. Varken jag eller Ebba hade förväntat oss att det skulle vara regnskog kring Machu Picchu. Måns roade sig på sitt sätt på tåget.

Väl framme vid Machu Picchu stationen fanns ingen där för att ta oss till vårt hotell, även här verkar reseplanen gå åt helsike. Ringde nu Nico och fick kontakt med honom. Någon minut senare kom en man upp till oss och sade han skulle ta oss till vårt hotell. Samma man hade när vi tidigare frågade honom inte oss på sin lista, men nu hade han visst tittat på sida två och då sett våra namn fanns på den sidan... ...kunde säkert hittat till hotell själv men man är för dåligt påläst när man vet att någon skall ta hand om en hela tiden. Och när det då inte fungerar med upplockning m.m. så blir det väldigt tokigt.

Tillsammans med Heather utforskade vi byn.

Måns har somnat.

Måns hittade en fontän i vilken det simmade fullt med regnbågslaxar.

Klockan 18:30 träffade vi vår Guide som skulle ta oss till Machu Picchu tidigt på måndag morgon, vi kom överrens om att åka klockan 06:30.

Hövding i Volontärshuset

2011-09-18T06:03:00.000-05:00

Helt plötsligt har man fått en massa ansvar. Har hittills valt att inte vara den första att räcka upp handen när diverse ansvarsområden skall delas ut. Har helt enkelt prioriterat att se till att Måns har det bra och att inte Ebba skall åka hem med känslan att hon bara hade hand om Måns.
Jane's pappa har visst blivit lite dålig så hon kommer behöva åka hem till Australien för ca: tre veckor, som tur är verkar det inte vara jätte-allvarligt. Vilket fall som helst blev det dags att sluta gömma sig bakom Måns. Brukar ju gilla att få lite knepiga uppgifter så tror det skall gå bra även här i Peru. Redan på tisdag får jag bekänna färg för då får jag introducera två nya volontärer till livet i volontärhuset. Är ju inte ensam utan övriga volontärer kommer behöva hjälpa till mer nu, men eftersom jag skall vara här längst blir det naturligt att jag får ansvaret att se till att överföra de uppgifter vi har idag till nästa volontärgrupp, där även jag ingår.

Träffade för övrigt på en man som hade ännu större planer för mig och min familj i Peru men tackade nej till kronan...

Cusco på två dagar

2011-09-17T21:38:00.001-05:00

Fredag och Lördag, 16-17/9.

Fredag
På fredagen såg vi till att vara riktiga turister. Vi besökte katedralen samt ett museum med uppstoppade djur (djur från trakten). Kanske fanns där den enda kondoren vi får se i Peru, hoppas inte det.

Under några kvällar har vi försökt att besöka en restaurang (Cicciolina) som de som jobbar här verkligen rekommenderar. Har alltid varit fullt när vi försökt så vi chansade att gå dit vid lunchtid. Tror en del föräldrar kan känna igen sig när man inser att man hamnat på en mycket elegant restaurang och man genast börjar oroa sig för hur Måns skall uppföra sig. Hade vi kunnat hade vi nog gått ifrån restaurangen men var redan placerade vid ett bord så bara att beställa. Som tur är var Måns på bra humör och ställde inte till med några dumheter som störde de andra gästerna allt för mycket.

I Peru har man för övrigt inga barnportioner eller speciella menyer för barn. Men de är väldigt hjälpsamma med att se till att Måns får äta av vår mat. På en del ställen kan man beställa en liten extra tallrik potatismos men på de flesta restaurangerna blir det för Måns att äta det jag eller Ebba äter. Svamprisotto blev det för Måns på finrestaurangen, pappas alpackafilé var inte lika god enligt Måns.

Lördag
Heather hade fått komma hem till volontärhuset på fredagskvällen. Hon ville väldigt gärna att vi skulle hitta på något på lördagen. Hon hade ju varit på kliniken i tre nätter så hon var verkligen rastlös. Siktade in oss på Cusco's marknad för frukt och mat, San Pedro. Där kan man köpa i princip allt. Måns gillade nog de levande grodorna bäst, fast vi köpte ingen till honom.

Efter gårdagens lunchäventyr försökte vi hitta en restaurang runt stora torget, Plaza de armas men hade ingen lycka att finna något bra ställe. Istället gick vi till Los Pedros, det australiska stället, där jag och Ebba redan ätit två gånger tidigare. Det är troligen bästa lunchrestaurangen i Cusco så gjorde inget att vi hamnade där. Ett av få ställen där du kan äta salladen utan att vara rädd för parasiter o.s.v. Testade på deras hamburgare, var lite orolig om den skulle räcka till att stilla min hunger, för den serverades utan pommes... ...blev lugn när jag fick den. Kanske den största burgare jag någonsin ätit.

Imorgon (söndag) kl 06:15 blir vi hämtade med bil för att ta oss till tågstationen. Machu Picchu är nu nära.

Ensamma i volontärhuset

2011-09-16T08:47:00.002-05:00

Fredag, 16/9.

Idag tidigt på morgonen stack övriga volontärer iväg för att gå inkaleden. Ebba, Måns och jag har ju valt att ta oss dit med tåg. Tåget går inte förrän på söndag morgon. Lite tråkigt att vi inte går inkaleden men det får finnas gränser vad vi vågar utsätta Måns för. Kommer ju själv att gå inkaleden om en månad när Ebba och Måns är hemma i Sverige, är ju kvar drygt en månad längre än dem.

Heather kommer att åka tåget med oss. Paul och hon tog beslutet att ta tåget istället för att vandra inkaleden. Klokt beslut, Heather stannade kvar på sjukhus även inatt. Hoppas man slipper få dessa parasiter själv. Vi får se om hon dyker upp idag, är ju bättre hon stannar en dag för länge på sjukhus än en dag för lite. Är ju först på söndagsmorgon tåget går.

Mina volontärkamrater var hyfsat nervösa igår kväll. På onsdagskvällen hade en Machu Picchu guide varit här och berättat om vad man behöver ha med sig och så vidare. Till att börja med kom han nästan en timme för sent så vår planerade middag i Cusco försvann. Sedan körde han en presentation i högt tempo och på en engelska som gjorde att t.o.m. jag blev rädd, trots att jag skall åka tåg. Tur jag har en månad på mig att ta reda på vad man skall tänka på inför inkaleden. Jane har sagt att det är en enkel sak så väljer att tro på henne istället för på guiden.

Vi genomförde fredagens lektioner igår på torsdag, så idag har vi en ledig dag. Tänkte åka in till Cusco och bara vara turist för en dag, skall bli skönt.

Tillbakablick, Onsdag-Torsdag.
På onsdagen fixade vi till grunden till växthuset, nästa vecka skall stenarna få sällskap av betong.

Torsdagen var alltså en fredag för oss volontärer, Rufino som är den som leder oss i konstruktionsarbeten var inte där. Istället för att fortsätta med växthuset grävde vi därför bort odlingar som andra volontärer lagt ned svett och tårar att få färdigt. Odlingarna ser till att det blir för vått under regnperioden så för att barnen skall kunna nå vattenkranarna gräver vi bort odlingarna.

Vädret kring Cusco skiftar fort! Ena stunden kan det
vara sol och närmare 25 grader varmt för att i nästa

stund vara nära noll grader och hagel.

Det haglar.

Det tog en stund för kamraterna att upptäcka att
det startat att hagla.

Bygga växthus

2011-09-14T09:14:00.000-05:00

Tisdag 13/9,

På tisdagar har vi inga lektioner att hålla, så dagen ägnas åt konstruktionsarbete.
Idag startade vi bygget av ännu ett växthus. Hade hoppats på att börja stapla massa sten
och snart se en husvägg växa upp. Istället blev det att gräva ur grunden för väggarna. Gräva och gräva... ...marken är så hård så det blir att hacka upp den. Lite annorlunda arbete från det jag normalt utför i Sverige :-)

Förra veckan visade Måns att han inte uppskattade den långa tisdagsvistelsen i Pumamarca. Efter fyra och en halv timmas slit med konstruktion är det dags för textilverkstan, Talleres. Så idag åkte jag hem med Måns medans Ebba stannade kvar för Talleres. Även Heather åkte med bilen ner till volontärhuset men för hennes del för att hon åter blivit sjuk. Faktum är att hon fick åka ambulans till sjukhuset, fast hon satt som tur var i framsätet. Hon kommer troligen stanna på sjukhuset i två nätter för att knäcka parasiterna. På fredag skall hon gå inka-leden så ingen idé att chansa att man kan bli frisk i volontärhuset.

Ebba och resten av gänget kom ner två timmar tidigare än planerat, det hade börjat regna och då gäller det att ta sig ner så man inte fastnar någonstans på vägen.

Vägen till Pumamarca

2011-09-13T19:41:00.002-05:00

Vattnet är tillbaka för den som undrade, skönt. Vi har beslutat oss för att bunkra lite vatten för att klara av när vattnet försvinner nästa gång. Åtminstone så vi kan spola på toaletten. Kranvattnet här är lite speciellt, vi använder det absolut inte till att dricka, duger inte till att borsta tänderna i det heller. Ibland t.o.m. så man funderar innan man tvättar ansiktet, åtminstone på Måns. Om vi skall använda kranvattnet för mat eller disk så kokar vi det. TVÅ GÅNGER! Två gånger för att vara säkra att parasiter m.m. inte överlevt. Det har ju hållit oss friska än så länge, okej Maddy blev ju sjuk men det blev hon nog i Colombia. Även Heather var ju sjuk men hon borstade tänderna i Lima's kranvatten.

Idag är det måndag och skoldag i Pumamarca, nu är det faktiskt lite rutin på tillvaron, så inga kort har tagits. Istället valde jag att filma när vi åker upp till Pumamarca med minibussen, vägen är inte asfalterad om nu någon skulle tro det. Faktum är att om regnet slår till med lite kraft kommer vi inte åka upp till byn, vägen blir då för farlig.

För den som vill åka med mot Pumamarca klicka igång...

Direkt efter att lämnat Cusco går vägen precis vid stup.

En mellan sektion, vi närmar oss Pumamarca.

Videon visar sista biten fram till skolan, vi kör mitt i
Pumamarca så man får se upp för får på vägen.

Sacred Valley, dag 2.

2011-09-12T20:22:00.000-05:00

Söndag, 11/9.
Dagen startade med frukost på hotellet, ge ingredienser man gillar till kocken och få tillbaka allt i en omelett, dagen börjar bra.

Royal Inca Hotel

Vi startade bilfärden i solsken mot Pisac, men när vi kom fram var det regn. Inte så mycket men Pisac ruinen ligger på bergsluttningar så inte mycket till skydd för någon, allra minst skydd för Måns i bärstolen. Innan vi kom för långt tog vi beslut att inte fortsätta med Måns, utan Ebba gick tillbaka med honom till vår buss. Tråkigt men vi hade en timmes vandring framför oss i regn, och det var väldigt halt på stigen. Vi ville ju inte trilla ner med Måns.

Håll till höger eller riskera ta den snabbaste vägen ner för berget.

Tihan påväg ner mot tempel delen av Pisac ruinen.

Gruppfotot på toppen, lovar att det var kallare än det ser ut.

När regnet faller och man känner av kylan som finns på de här höjderna så blir ibland Inkaruinerna mest en massa stenar... ...så då är det skönt att nå bussen. Bussen tog oss ner för lunch och därefter var det dags att handla på marknaden. En i familjen valde att sova sig igenom marknadsbesöket.

Efter att handlat massa alpacka-filtar, -mössor, -vantar, halsdukar, var det dags att åka tillbaka till volontärhuset i Cusco. Där träffade vi Maddy som nu kände sig bättre. Hon hade visst fyra parasiter i kroppen, hur vet läkaren att det är just fyra har jag ingen aning om. Maddy berättade att vi var utan vatten, andra gången för vår del som vattnet försvunnit. Extra olämpligt att det ej går att spola när en är dålig i magen. Men parasiter smittar väl inte så lätt.

Sacred Valley, dag 1.

2011-09-12T15:48:00.000-05:00

Lördag 10/9,
Igår utmanade jag ödet med att fira att vi inte blivit sjuka på en vecka. För när familjen vaknade upp och gjorde sista packningen inför Sacred Valley berättade Maddy (från New York) att hon varit uppe hela natten med magsjuka, hon skulle naturligtvis inte med utan gick direkt in på sitt rum. Klockan tio kom vi och resten av gänget iväg.

Chinchero
Efter att åkt upp på slingriga vägar stoppade vi vid Chinchero, här ligger idag en katolsk kyrka på den plats det tidigare låg ett Inka tempel. Innan vi skulle titta in i kyrkan fick vi en uppvisning har de skapar sina textilverk, från ull till slutprodukt.

Lek inte med maten Måns!

In i kyrkan kom vi aldrig, det var en stor festivaldag i Chinchero så kyrkan var fullsatt, vi fick nöja oss med att se på Inka lämningarna vilket är det pampiga.

Vår Guide berättade att spanjorerna trodde de funnit ett djävulsdyrkande folk eftersom ett av de tre djur Inka dyrkade var en orm. Orm för katolikerna var lika med djävulen. För Inka stod ormen för vishet, puma och kondor var övriga heliga djur. För övrigt hade nog spanjorerna med eller utan ormsymboler erövrat Inka indianernas land, Inka hade ju ädla metaller i sin ägo.

Ollantaytambo
Då var det dags att åka ner mot Sacred Valley, men innan vi åkte ner blev det ett foto, och därefter en lunchbuffé på en gammal spansk hacienda. Här kunde man äta allt utom rå fisk och råa grönsaker.

Upp med Måns på ryggen och vi var redo att klättra upp till toppen av Ollantaytambo templet.

Efter att burit Måns på ryggen under en timmes klättrande var det skönt att komma till vårt hotell, Royal Inca Hotell. Hotellet ligger för övrigt bredvid en simbassäng, så var övertygad jag skulle få bada. När vi fick reda på att vattnet höll 10 grader Celsius tänkte vi alla om, inget bad.

Peppar, peppar, ta i träd.

2011-09-09T22:41:00.000-05:00

Mer än en vecka har nu gått och ingen i familjen har blivit sjuk. Visst kände vi av höjden i början men inget allvarligt. Är bara en som blivit sjuk i vår volontärgrupp, Heather fick någon parasit som lite piller trollade bort. Parasiten fick hon för att hon borstade tänderna i Lima's kranvatten.

Idag var vi uppe i Pumamarca igen. Var en tuff dag eftersom man kommit hem sent från Cusco's krogliv. Ebba och jag startade med konstruktion, ett staket skall fixas för att hålla djuren borta från det vetefält man har inne på skolans område. Efter en timmes snickrande var det dags för datorundervisning, finns en skolsal med datorer som jag hört att Guide skänkt. Det finns inget internet så vad skall man då lära ut. Blev lite övningar i Word med copy, paste och byta färg på texten m.m. Barnen tyckte det var riktigt roligt men frågan är om de kommer ihåg hur man skall göra nästa gång de sitter vid datorn.

På eftermiddagen hade vi inget planerat, så jag, Ebba och Måns åkte in till Cusco. En snabb sväng till Chocklad museet och därefter till Inka museet.

Imorgon skall vi iväg på en tvådagars resa till Sacred Valley, skall bli spännande.

En vilodag för Måns

2011-09-09T22:21:00.000-05:00

Torsdag 8/9,

Idag har vi inga lektioner i Pumamarca, skall faktiskt inte upp dit alls idag. Vi stannade kvar i volontärhuset och hade ett volontärmöte. På mötet gick vi igenom veckan som gått och planerade för nästa vecka. Eftersom det är vårt första möte delas det även ut en massa ansvarsområden. Fick faktiskt inte ett enda ansvarsområde... ...fast eftersom jag kommer vara här längst har jag ansvaret att föra samtliga delar vidare när volontärgruppen bytts ut.

Efter mötet är det dags för textilverkstad, Talleres. Inte i Pumamarca utan i Quilla Huata, en annan by där Peru's Challenge har en skola. Eftersom det var ordentligt tufft för Måns i tisdags, lång dag och det blir sent på Talleres så skall Måns och jag stanna hemma i volontärhuset. Ebba för åka upp och hjälpa till.

På kvällen/natten blev det utgång för mig med de andra volontärerna, Maddy som varit här i sex månader skall hem till helgen så det är en utgång i hennes ära. Det är väl vid dessa tillfällen det är till en nackdel att ha med barn. En tvingas stanna hemma. Igårkväll var Ebba ute med övriga volontärer och åt middag medans jag var hemma med Måns i volontärhuset. Blev en riktig tuff utgång, är väldigt billigt med dryck i Cusco, och så kör de med "Happy hour".

Svenska lekar.

2011-09-08T09:32:00.002-05:00

Onsdag 7/9.

Idag var det en normal volontärarbetsdag. Är ju redan rutinerad efter en dag som lärare samt en dag som byggarbetare ;-)

Fick åter lite sovmorgon, 09:45 hämtades vi volontärer med minibussen.
Första lektionen för mig var "Kindy", dagis. Skulle genomföra den tillsammans med Ebba och Helena så en helsvensk besättning. Barnen var fem år gamla så går inte lära ut något avancerat. Vi satsade därför på ett säkert kort... ...Små grodorna!
Gjorde succé bland barnen, de ville göra dansen flera gånger. Efter tjugo minuter med andra svenska lekar är det dags att hjälpa barnen att tvätta sig och smörja in sig med hudkräm. Tänk om Måns varit lika glad i att tvätta sig som de här barnen är.

Andra passet för mig och Ebba var konstruktion. Fungerar ju inte riktigt med Måns så en av oss för ta hand om Måns medans den andra sliter. Eftersom Ebba hade Måns mest igår fick hon jobba. Inget jag ångrar för idag var det ruskigt varmt. Arbetet var dessutom i det växthus som vi igår fixade tak på. Extremt varmt.

Tredje passet för dagen var idrott. Även denna gång hade jag och Ebba samma uppgift. Eftersom jag var "ledare" för aktiviteten så hade jag funderat över vad för idrott man kan genomföra för 6-7 åringar. Kollade med Maddy vad de brukade att göra. Kom då på en lek man själv gjort när man var liten. Fixa två "mål"-linjer med koner. Ställ en jägare i mitten, kallade jägaren för puma för att få upp intresset. De andra barnen får en svans av tyg. När barnen springer från ena linjen till andra så gäller det för puman att ta så många svansar han/hon kan. De som förlorat sin svans blir även dem pumor. De gillade leken men det blev tre skador som krävde plåster. Barnen sprang ihop och föll några gånger på gruset på den uppslitna gräsmattan. De skadade blev väldigt glada när de fick plåster som var färgranna, borde köpt och tagit med fler barnplåster från Ikea.

Har även idag äntligen fått betalt resten av avgiften för Ebba och mina egna resor. Känns skönt att slippa gömma undan massa dollar i resecheckar.

Konstruktionsdag

2011-09-07T20:56:00.000-05:00

Tisdag, 6/9.

Idag är det meningen man skall hjälpa till med diverse byggen på Pumamarca-skolan. Hoppas man anpassat kroppen till att arbeta på 3500 m höjd. Vi skall först upp till skolan klockan elva, så vi har alla sovmorgon. Sovmorgon är det åtminstone på schemat men för mig och Ebba är det Måns som bestämmer, han vaknar som senast klockan sju.

11:00 tar vi minibussen och tjugo minuter senare är vi i Pumamarca. Dagen är uppdelad i två delar, konstruktion samt textilverkstad, Talleres. Textilverkstan hålls en gång i veckan för kvinnorna i Pumamarca, de kommer dit klockan halv fyra för att lämna in saker de skapat under veckan och för att få nytt material. Det är Peru's Challenge som förser dem med material och hjälper dem sälja sina handarbeten. Tanken är också att kvinnorna skall få komma ifrån hemmet om så bara för två och en halvtimme.

Konstruktion
Dagens konstruktionsarbete var att förse ett av växthusen med tak. Det förra blåste av.
Var kul att snickra och vira ståltråd. Lyckades få klart taket redan på en dag, kändes bra. Kanske har man nu anpassat sig till höjden.

Stommen till taket är på plats, förra blåste ju av.

Använder ståltråd för att vira fast trästommen i de
spikar vi slagit in i husväggen.

Plasten läggs på, därefter spänner man över ståltråd
med ca: 40 cm mellanrum. Väldigt glad över att man
i Peru använder sig av centimeter och liter och inga
andra konstiga mått. Räcker att man skall förstå spanskan.

Talleres, textilverkstaden.
Maddy som varit volontär i ungefär sex månader försökte lära oss nykomlingar hur man delar ut material, tar in färdiga hantverk och betalar ut pengar för det som sålts. En massa administration och idag gick det nästan lite hett till när damerna tyckte det inte gavs ut tillräckligt med material. Nästa vecka har Maddy åkt hem till Australien så undrar hur det skall gå för oss, för Maddy kan spanska.
Enligt Maddy var detta den värsta Talleres hon varit med om, vilket troligen berodde på att det förra veckan inte var något Talleres p.g.a. helg. Kvinnorna var därför extra måna om att få material och pengar från försäljningen.Vi vågade inte ta några kort den här gången men nästa vecka hoppas jag på att allt flyter på och att vi då vågar ta upp kameran.

Volontär dag nr 1

2011-09-06T09:39:00.001-05:00

Måndag och första dagen med riktigt volontärarbete.

Idag måndag blev vi hämtade kl. 09:30 för att på en skumpig väg ta oss till Pumamarca och där arbeta som volontärer. För min del startades arbetet med att bygga ett staket. Att såga stolparna ur en trädstock var inte enkelt. Kanske inte det arbete man är van vid hemma men höjden gör det sju resor värre. Tillsammans med Tihan, min vän från Sydafrika kappade vi till några stolpar med en dubbelsåg, eller vad sågen nu heter. Under samma timme jag kämpade med staketstolpar var Ebba och Måns tillsammans på Kindy, dagis.

Efter en timme hade Ebba, Måns och jag konst på schemat tillsamman med Paul från Kanada. Var lite spännande hur det skulle gå med tanke på att vi alla var dåliga på spanska. En annan volontär passade Måns utanför klassrummet så kunde inte heller utnyttja Måns popularitet. Gick väldigt bra ändå, fast klassen var den som kunde engelska bäst, sista årskursen.

Efter klassen gick Ebba och Måns iväg för att lära ut hygien, hoppas även Måns snart tycker det är lika roligt med tandborstning som barnen på Pumamarca gör. Själv hade jag idrott på schemat med drygt 30 stycken 10-11 åringar. Uppvärmningen var lite som ”följa John”, vi volontärer klarade bara ett varv så vi tvingades växla ”John”, körde själv tredje varvet. Efter lite lekfulla övningar som ”ladder” blev det blodigt allvar.
New ball, en typ av volleyboll men man skulle fånga bollen när den kastades över nätet. Tappade man den eller blev träffad av bollen åkte man ut. Blev tjejerna mot killarna, där jag gick in för att förstärka tjejerna. Var delaktig i att slå ut en hel del av killarna med svåra bollar, ville ju att tjejerna skulle vinna. Blev dock utslagen och lämnade tre tjejer kvar att möta två killar. Blev till slut tjej mot kille och ta mig tusan så vann tjejerna. Killarna blev mycket upprörda och krävde ny match. Denna gång stod jag vid sidan så att killarna skulle få vinna. MEN tjejerna vann igen! Var då en kvart kvar av lektionen men killarna var så upprörda att det inte gick att fortsätta. Det fick bli en tidigare lunch. Jag, Tihan och Chloe har redan bestämt att vi får låta killarna vinna nästa måndag, så det kan bli lite ordning i klassen. Maddie som varit volontär i ett halvår var väldigt glad för att tjejerna vann, det händer aldrig annars.

Har precis fått en underbar lunch som vår husmor lagat till oss. Underbart att komma ner från Pumamarca till doften av mat. Skall strax på första spanskalektionen, Ebba är på den just nu. Måns ser på Teletubbies. Ser fram emot kvällen då schemat är fritt.

Första utflykten.

2011-09-05T21:08:00.000-05:00

Det är söndag och vi är framme vid vår första utflykt. Vi skall iväg och se på Inka ruiner bara någon kilometer från Cusco’s centrum. För Ebba och de övriga volontärerna så var det hästtur som gällde till ruinerna, själv skall jag åka buss med Måns. Naturligtvis så kör bussen mig och Måns till varje ställe där resten av gruppen stannade till för att se på ruiner.

Efter att sett en hel del Inka ruiner åkte vi in till Cusco för att äta på samma australiensiska restaurang som på lördagen. Gjorde ju inget för här vågade man ta varm smörgås med massa grönsaker utan att vara rädd för parasiter och bakterier. Efter maten åkte vi upp till Sacsahuaman, en enorm fästning.

Lördag en ledig dag.

2011-09-05T20:42:00.000-05:00

Lördag var en så kallad fridag, inget på schemat! Men dagen blev väldigt uppstyrd ändå, på gott och ont. Både jag och Ebba känner att vi inte riktigt kommit i ordning, saker är fortfarande nedpackat och saker vi räknat med att inhandla när vi kom till Cusco har vi ännu inte hunnit leta efter.

Jane, en av de två grundarna till Peru’s Challenge, visade hur man tar sig in till Cusco med lokaltrafiken (Batman och Rapido heter de två minibuss-linjer vi kan ta nära vårt hus, kostar ca: 2kr). Vidare i stan gjordes försök att hämta ut resterande pengar för detta äventyr i Peru, men vi kom lite sent till banken så fick bara växla in $500. Kommer bli återbesök på banken i början på nästa vecka. Kommer redogöra senare vad vårt äventyr kostar för den som vill veta.

Efter misslyckade bankbesöket tog Jane oss till ett ställe där vi bl.a. testade Alpacka köttbullar, för övrigt en australisk restaurang där man inte behöver vara rädd för att äta grönsaker. Jane är ju från Australien men visst lite konstigt att i Peru gå på australisk restaurang.

Efter maten tog Jane och visade Ebba och mig en affär som var väldigt bra att handla i, barnsaker m.m. Väldigt snällt av Jane att visa oss detta men så har hon själv ett barn som är nästan lika gammal som Måns så hon vet hur det är.

Senare på kvällen kom Jane förbi med sin son Thomas, tog någon minut men sedan lekte Måns och Thomas som bästa kompisar.

Måns blir två år.

2011-09-03T09:11:00.001-05:00

Fredag 2:e September

Idag fick Måns vakna till sång av mamma och pappa, Måns två år gammal i Peru. I eftermiddag skall Måns få tårta som volontärhusets husmor Santusa lovat baka, banankaka skall det bli. Måns hamnar i centrum vart han än är, han verkar trivas med det.

Idag hälsade vi även på vid den skola där vi kommer arbeta mest, Pumamarca. Barnen älskade verkligen Måns, idag var inte de minsta barnen där så skall bli intressant att se hur han kommer trivas med de något mer jämnåriga. Idag var han väldigt nöjd med att vara i centrum.

Tillbaka i huset blev det födelsedagstårta för Måns.

Landat i Cusco.

2011-09-02T17:53:00.000-05:00

Redan när man stiger av planet känner man att här är något konstigt för kroppen, svårt beskriva känslan men lite åt att vara lite yr känns det som, inte så man ramlar omkull men höjden är verkligen kännbar. Efter att fått tag i våra väskor och hittat vår chaufför blev det en bilresa på knappt en kvart för att nå volontärhuset. Jag, Ebba och Måns fick penthouse våningen. Huset består av tre våningar, där den tredje våningen är vårt rum. Känns som att det rummet är varmare än de andra på nätterna så riktigt lyxigt. Har genom tidigare resenärer hört talas om denna kyla men behövde aldrig dra på mig raggsockar under täcket. Rädslan att få höjdsjuka gör att man har respekt för varje steg man skall ta. Ebba kände av det mer än jag men inget som inte borde gå över med sömn. Måns verkar inte bry sig ett dugg.

Lämnar Lima.

2011-09-02T17:46:00.000-05:00

Lima fick bara en dag på sig att göra ett intryck på oss. För att vara ett ställe där det aldrig regnar så tyckte jag nog det fanns en hel del vattenpölar och än mer våta gator. Regnet är så fint att det inte blir några direkta droppar, men våt på marken blir det. Och så grått… … kommer inte sakna Lima. Kanske otur med årstiden men den som var där nu sträcker sig över åtta månader.

Flygresan från Lima var ett eget kapitel, vår chaufför dök upp en halvtimma sent, vår avgång fanns inte i verkligheten. Trots det kom vi iväg mot Peru bara någon timma senare än planerat.

Lima

2011-08-31T23:04:00.000-05:00

Kan lugna alla som var oroliga tillsammans med mig för flygbytet. Vi är i Lima :-)
Planet från Göteborg var i tid, vi fick även gå före i passkontrollen... ...ändå var det "Gate Closing" för Lima flyget när vi hade en bit kvar. Därför blev det lite springande, kanske onödigt men ville inte chansa och se skylten "Gate Closed".
Flygningen gick för övrigt väldigt bra, Måns gillade inte start och landning p.g.a. motorljudet men väl i luften var de dryga 12 timmarna inte så farliga. Teletubbies samt tre små volvo bilar höll Måns på gott humör.

Till hotellet i Peru dök vi upp klockan 20:00 peru tid, 03:00 svensk tid så sova var det enda att tänka på.

HUACA PUCLLANA.

Femton minuters promenad från hotellet ligger denna pyramid, uppförd på 200-talet. För inte allt för länge sedan var det här en perfekt plats att åka runt med sina fyr- och två-hjulingar, bara för nöjes skull. Men för trettio år sedan fick någon för sig att kolla vad som döljde sig i kullen, en pyramid!

Pyramiden är byggd för att tillbe havet, inte solen som både Inca och Nasca kulturen tillbad. Att man inte tillber solen i Lima beror på att det alltid är grå himmel minst åtta månader om året. Man kan ju inte tillbe något man aldrig ser :-) Skall bli skönt att komma till Cusco där man nästan varje dag ser solen.

Har idag även träffat och umgåtts med tre andra volontärer, blev nästan för enkelt idag för en av de övriga volontärerna är svensk, som kan spanska. Inga problem för oss på restaurangerna när hon är med. Imorgon kl 07:00 blir vi hämtade för avresa mot Cusco. Lima gjorde vi på en dag :-)

Upp till bevis KLM

2011-08-29T23:56:00.000-05:00

Då skall man strax vara på väg mot Lima. Oroar mig faktiskt mer för flygresan än själva Peru äventyret. Inte på grund av den dryga 12 timmar långa flygresan från Amsterdam till Lima. Oron finns för de 55 minuter som skiljer mellan vårt landande plan från Göteborg till nästa flyg lyfter mot Lima. Min kollega Magnus som var över som volontär i våras hade samma flygrutt, han missade vid bytet och fick därför se massa extra flygplatser världen över. Slipper gärna det äventyret, om inte för egen del så för Måns del.

Dyker det inte upp ett nytt inlägg under tisdagen så borde det betydda att vi sitter på planet mot Lima :-)

En dag kvar till avresa

2011-08-29T05:01:00.000-05:00

Förberedd för resan är man först när man kommer hem igen. Fast förutom packning finns en del saker som kan vara bra att funderat kring innan avresan till Peru.

Vaccinering.
En hel del av alfabetets Hepatit sjukdomar är vi alla tre nu vaccinerade mot, även Gula febern har vi skydd mot. Måns slapp någon spruta som jag och Ebba fick ta, likaså slapp han magvaccinet Dukoral. Med tanke på att Måns har förkärlek till att smaka på allt så känns det lite som han borde ha störst behov av vaccin mot magsjuka. Känns tryggt att en läkare på Östra sjukhusets infektionsklinik tittat på familjens behov av vaccinering. Är där man hamnar när man vill vaccinera små barn.

Spanska språket.
Jodå, jag har under våren gått en kurs på folkuniversitetet, Spanska för Nybörjare. Får se om någon spanska lyckats klamra sig fast i någon minnescell när man snart sätts på prov.

Höjden.
Cusco, staden där vi skall bo, är belägen i Anderna på 3300 meters höjd över havet. Alltså kommer vi bo på högre höjd än höjden av ett och ett halvt Kebnekaise. Tokigt högt upp... På dagarna är det 20-25 grader som på nätterna byts ut mot 2-5 grader. Ryktet säger att det är väldigt kallt när man skall sova i volontär-huset.

Barn på resa.
Chansen att Måns kommer minnas så mycket från denna resan när han blir äldre är väl ganska liten. Foton kommer bevisa besöken när han blir äldre. Pappa och mamma har redan släpat med sig Måns till häftiga platser och ruiner. Nordkap besöktes redan som ett-åring.

Måns besöker Knossos.

Är säker på att vi är redo, alla tre.

Vad skall vi göra när vi väl landat i Peru?

2011-08-25T11:28:00.005-05:00

Min egen tolkning av vårt kommande äventyr är att vi ungefär fyra dagar i veckan kommer arbeta som volontärer. Övrig tid kommer att ägnas åt resor till alla möjliga sevärdheter i Peru, Machu Picchu är väl det mest kända som vi kommer att besöka.

Vi kommer tillsammans med flera andra volontärer att bo i ett hus i en ”lugnare” stadsdel i Cusco. Lugn från turister eller brott får tiden utvisa. Majoriteten av volontärarbetet kommer att ske i byar som befinner sig en bit upp i bergen, räknar med en bilfärd på upp mot en timme på slingriga vägar med stup och annat som hör därtill.

En hyfsad säker gissning på vad vi kommer göra är att hjälpa till med undervisningen på "Peru's Challenge" egna skolor. Om inte annat så tror jag en av oss kommer hjälpa till på deras avdelning för de minsta där även Måns kommer tillbringa dagen. Finner vi det för svårt att undervisa på spanska och engelska så finns det massor att göra utöver undervisning på skolorna. Mestadels då diverse byggarbeten men även hjälpa till med de odlingshus man förser skolorna med. Tanken är att man en dag skall lämna över skolan tillsammans med självförsörjande odlingar till byborna. De får därefter själva driva skolan medans Peru's Challenge tar sig an nästa problem område.

Vi kommer även kunna arbeta med annat än skolan, utöver den så genomförs även insatser i byarna, insatser som gagnar gammal som ung. Det händer t.o.m. att man bygger upp hus från grunden om det behovet finns.

Snart befinner jag mig i verklighetens Cusco, först då får jag verkligen veta om jag tolkat volontärlivet rätt.

Läs gärna själv om volontär organisation och dess arbete, på deras hemsida finns information på hur man kan bidra till ett bättre liv för byborna kring Cusco samt hur man själv kan anmäla sig för tjänstgöring. http://www.peruschallenge.com/

Både Ebba och jag har i sommar självklart övat med hårt arbete:

Prolog

2011-08-23T10:16:00.000-05:00

Resfeber...

Nu har någon typ av resfeber slagit klorna i mig... ...en vecka är nu kvar tills jag tillsammans med min familj skall resa till Peru. Familjen består av förutom jag själv=Mats, min snart två åriga son Måns samt Ebba, Måns mamma.

Erkänner att så här nära inpå avresa ägnas en och annan minut helt till att förklara för sig själv hur roligt detta kommer att bli när man väl är på plats, för nu är det mycket stress kring packning m.m. Samtidigt försöker jag in i det sista sköta mina vardagliga sysslor som jobb, dagishämtning och släktkalas (Måns fyller två år nästa vecka).

Även om resan självklart kommer innehålla en hel del turistmässiga inslag, som tur är, så kommer största delen av vårt äventyr innebära arbete. Jag och Ebba skall arbeta som Volontärer för organisationen Peru´s Challenge i och kring staden Cusco.

En två-åring till Cusco, är det klokt?
Nu kan ju en och annan undra hur man kommer på idén att dra med sig en två-åring till Peru, dessutom för att arbeta och vara i nära kontakt med den fattiga lokalbefolkningen. Kanske finns det fler sjukdommar och faror där än de Måns dagligen stöter på hos förskolan (I januari/februari när vinterkräksjukan slår till med full kraft är det tveksamt vad som är värst men nu i augusti är nog svenska förskolan säkrare).

Att komma på tanken att åka till Peru som Volontär har vi fått hjälp med. En riktig knuff i ryggen som vi tror defenitivt är i rätt riktning.
Sedan jag tog anställning på IT-konsult företaget EDB (vid anställningen var namnet Guide) har man lottat ut möjligheten för de anställda att åka iväg som volontärer till staden Cusco i Peru. Två anställda får varje år möjligheten att arbeta som volontär i en till tre månader, längden väljer vinnaren i stort sätt själv.
Under min tid har jag alltid sökt denna möjlighet. I början av min anställning hade jag varken barn eller någon sambo så en vinst då skulle utan tvekan innebära ett tre månaders äventyr i Peru. Som ni förstår var min familjesituation helt annorlunda när väl turen var på min sida i lotteriet. Barn och sambo är inte lätt att lämna, samtidigt hur ofta får man chansen till ett sådant äventyr som att vara volontär.

Vinstmeddelande
Den 12:e Januari i år dyker det upp ett mail som jag läser precis innan jag skulle gå och lägga mig, mailet vänder upp och ner på tillvaron. Marie som sköter sakerna kring volontär utlottningen ber mig ringa henne angående min ansökan. Kan jag fyllt i ansökan fel eller har jag vunnit. Den natten grubblas det mycket på om hur länge jag kan tänka mig vara borta från Måns och Ebba, eller skall jag helt enkelt tacka nej. Om jag nu vunnit.

På morgonen berättar jag för Ebba att det finns chans att jag kan vunnit chansen att åka som volontär till Peru. Då säger hon de magiska orden som får allt att bli självklart.
-Vad kul! Vi åker hela familjen!
Efter fått tag på Marie så bekräftas det att jag vunnit! Hon ville bara kolla med mig om jag verkligen ville åka nu när jag har ett litet barn. Här startar planeringen som efter många turer gett oss dagens utgångsläge... ...en vecka kvar innan avfärd.

Om en vecka skall bilen vara packad för avfärd mot Landvetter flygplats.